375 OM VILLKORLK'. FRKllVNlNd OCH VILLKORLIC DOM slaleii därvid forloj’iide över den genom brottet fördelade personens rätt till upprättelse på ett för denne menligt sätt. Detta var enligt Lammasch ieke ett generellt problem utan var något man fick taga i beaktande i de länder där generalpreventionen redan från början var svagt underbyggd och där ett införande av villkorlig dom därför skulle framstå som ytterligare en eftergift. Dessutom var ett folks karaktär av avgörande betydelse; de folk vilka genom sitt temperament var särskilt känsliga för oförrätt, kunde, om staten icke gav dem upprättelse, utövar vedergällning egenmäktigt. Med hänsyn tagen till dessa inskränkningar i tilllämpning var ban dock villig alt rekommendera villkorlig dom. Mötet antog slutligen enhälligt följande resolution: »Föreningen tillstyrker alla länders lagstiftande myndigheter att i princip upptaga det villkorliga domfällandet, men framhåller nödvändigheten av att bestämma dess gränser efter hvart lands förhållande med fästadt afseende å folkets lynne och bildningsgrad.» Den andra frågan som ställdes på mötet, »hvilka åtgärder kunna tillstyrkas för inskränkning af de kortvariga frihetsstraffens anviindande?» hängde intimt samman med första frågan, där det framgick att villkorlig dom var den klart förnämsta åtgärden. Diirför inskränkte sig miitet till att. för att finna svaret på denna andra fråga, undersöka sekundära, kompletterande åtgärder. Man sökte framf(")r allt hindra att utdömda böter omvandlades till fängelsestraff genom att domarna vid utdömandet skulle ta vederhörlig hänsyn till den åtalades ekonomiska ställning. När väl böter skulle erläggas kunde detta underlättas genom att man medgav avbetalning av dessa i terminer. Mötet diskuterade även infiirandet av andra förvandlingsstraff. som skulle göra böternas erliiggande till ett gynnsammare straff än en kort fängelsevistelse, under vilken tid man levde ganska gott på statens bekostnad. De alternativ man kunde länka sig var tvångsarbete utan inspärrning och IVu' ekonomiskt bättre ställda ett borgensystem enligt engelskt nuinster. där säkerhet ställdes för framtida gott uppförande i kt)mbination med varning. Mötet besl()l enhälligt till besvarande av den andra frågan att uttala den önskan »att lagstiftarne måtte taga i allvarligt öfverviigaiuie alla medel att ersätta de kortvariga frihetsstraffen, i fiu’sta rummet ställandet av säkerhet för godt uppförande (Frie-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=