372 THOMAS MACnOWALL IXFÖUAXDKT AV IXSTITUTFX VILLKORLIG I RIGIVXIXG OCH VILLKORLIG DOM I DET SVEXSKA RÄlTSSYSTEMEr Xär Svorii^e i^enoni två lagar år 19()(> iiiRuxIe villkorlig Irigivning och villkorlig doni. skedde detta efter 17 års diskuterande och funderande (iver det allmänna behovet av dylika institut och. oin detta skulle visa sig fcireligga. deras utfonnniug och inverkan ])å slraffsysteinet i stort. Det första fiirslaget på ett mera officiellt plan av ett iubiraude av instituten, framfördes i februari år 1889 av generaldirektiireu och clndeu tor fångvårdsstyrelsen. Sigfrid W’ieselgren. Detta skedde genom en framställan till regeringen, i vilken han hoppades fästa dess uppmärksamhet på de båda instituten ocb de fördelar ett infiirande av den skulle kunna medf(ira.’'* Denna fiamställan ingav han dock icke i egenskap a\' fångvårdschef utan som privatperson med vissa insikter i prohtemställningarna, vilket därigenom också innebar en birpliktelse att uttala sig för samhällets bästa. I denna sin framställan rekommenderade Wäeselgren villkorlig Irigivning som ett botemedel filr en allt mer tilltagande frekvens av aterfall. låi brottsling, som suttit i fängelse en längre tid. har bnloral fiirmågan att handskas med sin återvunna frihet vid Irishippandet. Han måste släppas fri först på prov och genom att ständigt veta att han kommer att alerbiras till anstalten, om han missk(")ter sig kan han bli mera ståndaktig gentemot det fria sambällets frestelser. Till formen skulle den villkorliga frigivningen genombiras så. att den tid den intagne var villkorligt frigiven skulle vara en del av strafftiden. Om ban misskiitte sig skulle anstaltstbrfarandet återupptagas, annars skulle den villkorliga frigivningen automatiskt (iverga till en absolut frihet och samhållets vidare riitl till inhlandning skulle diirmed vara slnt. Den > illkorliga frigivningen borde icke fiirekonnna vid kortare strafftider. W’ieselgren redogjorde också för den ])rincipiella skillnaden mellan villkorlig frigivning ocb den i Sverige tilliimpade formen av villkorlig benådning. »Den senare kan icke gerna oftare användas nian att menligt inverka på fångpersonalen ocb på samma S. WiKSKl.CRKN. Nva strallTiiltsträgor s. 1 ft'. II 1889 nr Kl.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=