368 THOMAS MACDOWALL Den andre personen som har haft betydelse för utvecklingen, domaren f], W. Cox. har redogjort för de teoretiska grunderna för sina åsikter i sitt verk »Principles of punishment». Han kom där fram till att avskräckandet från brott var straffets huvudändamål och detta gynnade även förhättringstanken. Men behovet av en avskräckande effekt i straffet varierade beroende på typen av brottsling. Till ledning för domaren var han därför tvungen att indela brottslingarna i kategorier som ögonblicks- och tillfällighetsförhrytare samt vaneförbrytare. Olika påföljder skulle utd()mas med hänsyn till vilken brottstyp den anklagade tillhörde. l-’()r iigonhlicks- och tillfällighetsförhrytarna —under denna beteckning hamnade framfih' allt ungdomsbrottslingarna —rekommenderade ('.ox domsuppskov som lämpligt. ('ox och Hill omsatte sina teser i praktiken inom sina respektive domstolar. De första genomarbetade försöken med domsuppsko\’ i stället för ett kortvarigt fängelsestraff utförde ('.ox och Hill med liirlingar och tjänstefolk, vilka hade begått en förstagångsfiirbrytelse. IHter domstolsförhandling skickades dessa på prov tillbaka till sina arbetsgivare, för att därigenom ges en chans till bättring. .\rbetsgivaren ålades av domstolen att ställa borgen som säkerhet fiir att han. i händelse av återfall i brottslighet, skulle återbira brottslingen till domstolen. En uppföljning av varje fall skedde, i Hills Ihrsök. av polisen, medan däremot Eox hade tillsatt en speciell nnderscikningskommission för samma ändamål. De gynnsamma resultat ('ox och Hill uppnådde ledde till att användningen av domsuppskov utbredde sig under 186()-talet (iver hela England. Det formella fiirfarandet vid tillämpandet av domsuppskov byggde på att domaren hade konstaterat att skiddfrågan var klart påvisad. Därefter hade domaren att avväga de konsekvenser ett fängelsestraff kunde medföra fih' den skyldige och hans familj mot de nackdelar ett uteblivande av straffet knnde innebära för samhället. Om domaren kom fram till att ett domsuppskov sknlle vara tillfyllest bir att återföra den skyldige till ett lagligt leverne, fick alhnänpreventionen vika för individualpreventionen. ^Md denna punkt kunde förhandlingarna avbrytas och domsuppskov meddelas —den tilltalade hade dock frihet att avstå från detta — om horgen ställdes av den skyldige eller någon annan person. Den skyldige u|)pmanades även att hädanefter föra ett lagligt liv och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=