366 THOMAS MACDOWALL domarna i deras ämbetsutövning,'. Fredsdomarens tjänst förenade där domarens dömande och polisens övervakande iippj^ifter. Fredsdomaren hade i sin hand ett utmärkt medel att lösa båda dessa uppgifter, nämligen borgen. Borgen kunde utdömas såsom ett rent straffmedel men var då närmast att jämföra med böter. Den kunde även användas i preventivt syfte. Om domaren fick upplysning om att en person hade hotat någon annan, kunde han i varnande och avskräckande syfte förelägga honom en summa som borgen, vilken tillföll kronan om personen i fråga fullföljde hotet. Domaren använde sig även av den makt ämbetet gav honom till att varna någon som begått en brottslig handling, om en varning fanns vara tillfyllest fiir att återfcira brottslingen till ett klanderfritt liv; och borgen utnyttjades då som ett påtryckningsmedel för att förhindra återfall.Domarens frihet i sin ämbetsutövning innehar, att samma brott kunde rendera en brottsling antingen varning eller fängelse beroende på domarens personliga inställnmg. Under mitten av 1800-talet började varningen att användas i ett mera bestämt syfte, nämligen för att förhindra att förstagångsförbrytare och ungdomsbrottslingar sattes i fängelse. De kortvariga fängeksestraffen började allmänt anses vara av ondo. då dessa snarare förde in brottslingen i förbrytarskikten och gjorde honom till vaneförbrytare än avhöll honom från att begå nya brott. I spetsen för utvecklingen stod två stadsdomare. M. 1). Hill i Birmingham och E. W. Cox i Portbsmoutb. Den förre hade f(ir vana att inför jury hålla tal, i vilka han penetrerade och kritiserade den engelska kriminalrätten. Talen fick genljud i den engelska pressen och skapade en intensiv debatt över ämnet kriminalAschrott, a.a. s. 98 ff. Förf. använder för ordet borgen del tyska ordet »Friedensbiirgschafl», vilket icke är en översättning från det engelska ordet »bail» utan motsvaras av »surety for the peace and good behaviour» och/ eller »recognizances for the peace and good behaviour». Del engelska ordet »hail» används då någon ställer säkerhet för någon annan person, medan diiremot t.ex. »recognizance» innebar en inför rätt protokollförd förbindelse att göra något och en penningsumma deponerad som siikerhet härför. Och i detta fall var icke nödvändigtvis någon annan person än den tilltalade inblandad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=