RS 4

362 THOMAS MACDOWALL kats 111 för all undersöka problemen och kommit till den slutsatsen att ensamcellen skapade en depression i stället för en förbättring av karaktären. Att ensamcellen trots denna uppfattning utnyttjades berodde på den preparatoriska funktion den ansågs kunna fylla. Då fången tillbringat c:a två månader i ensamcellen sändes han till en australiensisk straffkoloni för att där fullfölja den ovillkorliga delen av straffet. Där kom sedan de sista två stegen i skalan, villkorlig frigivning och villkorlig benådning, till användning, om fångens karaktär hade påverkats i rätt riktning under strafftiden. Förvisningsslraffet inskränktes ytterligare genom att England år 1847 helt övertog den ovillkorliga delen av straffullföljandet. Först vid den villkorliga frigivningen, det näst sista stadiet, sändes fången till Australien. Lagen om tukthusstraffet, »the Penal Servitude .\ct», från år 1853 ersatte till stora delar förvisningsslraffet; denna strafform behölls endast vid utdömandet av livtids- eller minst 14 års straffarbete. Tukthusstraffel ersatte sedermera, såsom ovan nämnts, år 1857 helt förvisningsslraffet. 1 samband härmed bortföll även den villkorliga benådningen och den villkorliga frigivningen blev del sista steget i systemet. Denna benämndes nu »license to be at large», tillåtelse att röra sig fritt. Denna »license» gavs i form av kunglig nåd, som inrikesministern befullmäkligals att bevilja. Innan den australiensiska perioden kan anses slutbehandlad mäste kapten Maconochie omnämnas. Dennes praktiska och leoretiska verksamhet under en stor del av 1800-talet har varit av största betydelse för progressivsystemets utveckling. Han skapade, som chef för en australisk straffkoloni, ett system som värderade en viss mängd arbete till ett visst antal »marks». Enligt hans åskådning skulle straffet avtjänas genom ansträngande arbete och icke i tid. och villkorlig frigivning kunde därför inte ske förrän en bestämd summa av dessa »marks» förvärvats genom arbete. Fullt följdriktigt begärde Maconochie att de engelska domarna skulle få utmäta sti'affen icke i tid utan i en bestämd mängd arbete. Han lyckades dock icke att vinna gehör för detta förslag, men idén med »marks» skulle komma till användning något längre fram.’ ■ Lenz. a.a. s. ‘2‘2.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=