360 THOMAS MACHOWALL av »villkorlii' frij^ivning». Det var dock i samband med finvisiiingsstraffef som utvecklingen av villkorlig frigivning kom att ske. Under slutet av 1700-talet började kommendör Phillips, cbef tor en australisk straffkoloni, att belöna flitiga straffångar för gott uppförande genom att villkorligt frigiva dessa. De villkorligt frigivna var dock fiirpliktade att kvarstanna i kolonien. Phillips fick år 1791 sanktion från luigland för sin .självpåtagna frigivningsrätt. Detta årtal kan därigenom betraktas som fiidelseåret fiir den moderna formen av den villkorliga frigivningen, dock utan att ba dess oegennyttiga syfte; ’’ bevekelsegrunden var icke framför allt fångens återanpassning utan de engelska koloniernas behov av nybyggare för sin utveckling. behovet av nybyggare för kolonierna ledde till att den nya rätten. att villkorligt frigiva straffångar fick sådana proportioner att yrkesskickliga straffångar l)lev villkorligt frigivna redan vid ankomsten till kolonien. Genom detta förfarande uppgick antalet s.k. emancii)isler i Australien år 1792 till lika många som straffI ångarna. Phillips' idé utvecklades i en straffkoloni belägen på Norfolk Island utanför Australiens (istkust. Där genomförde man en form av mildare behandling före den villkorliga frigivningen. Detta f(’)r att grundlägga ett kolonisationsintresse hos den straffatle t)ch nedbringa kostnaderna fiir fångvården. De straffångar som diir visade ett gott uppträdande fick efter en tid en lindrigare form av straffarbete i r(")jningslag. lAter ytterligare någon tid fick de lämna dessa för att under relativt fria former arbeta ])å någon lantgård. Dessa gårdar ägdes av f.d. straffade brottslingar, som fick i uppgift att övervaka fångarnas arl)ete på gården. Om en fånge skötte sig väl under denna period fick han efter en tid en permissionssedel. »a ticket of leave», som tillät honom att riira sig fritt på ett stiirre område under varlig uppsikt av den lokala polisen. Missbrukades denna gradvis stegrade frihet återfördes han till fånglägret. Om fången däremot hcill sig lugn och arbetade idogt blev han till slut som ett sista steg fri och erbjiids en bit land för en ringa summa. Den villkorliga frigivningen hade vid denna tidpunkt fortfarande karaktär av benådning emedan fri- ^ Lk.\z, a.a. s. 10.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=