358 THOMAS MACnOWALL OPPOSITIONEN MOT DET »KLASSISKA» SYSTEMET Den opposition soin iippslod tick sin niiriiif' från cle nya vetenskaperna psykolojii och sooiolof,M. Den förra intresserade si}* för brottslingen som individ, den senare för brottet som samhällsfiireteelse. Ur dessa vetenskaper växte en helt ny fram; kriminologin. Denna tog som sin uppgift att på empirisk väg lära känna brottslighetens förekomst och orsaker. Till hjälp för denna forskning upprättades kriminalstatistiska register: första gången i l-'rankrike år 1825 och Sverige följde efter år 1830. Sedan denna tid har kritiken betonat att brottslighetens omfattning sammanhänger med de levnadsförhållanden, den miljö, i vilken människan lever, tienomatt förbättra denna skulle även brottsligheten minska. Då man uppmärksammat att brottslingar inte var en homogen grupp utan skiljde sig från varandra genom olika arv och miljö var det naturligt att anse att straffet skulle, för att kunna vara till nytta, anpassas efter just den brottslingens egenskaper och förutsättningar. Möjlighet till detta fanns icke i det »klassiska» systemets begränsade straffsätt. (ienom dessa tankar undergrävdes det »klassiska» systemet. Det framstod inte längre som självklart att brottslingen genom brottet ådragit sig en skidd för vilken han var ansvarig och att ansvaret borde utkrävas i form av en efter brottets svårighetsgrad utmätt kvantitet av straffet. Oppositionen var delad i två huvudriktningar. Den positiva sknlan i Italien, som var den klart mest radikala, strävade efter en grundläggande omvandling av straffskipningen. Den torkastade varje tanke på vedergällning och brottslingens skuld. Brottslingen måste underkastas den påföljd som i varje enskilt fall kunde vara bäst ägnad att förebygga brott. Alla påföljder var likställda ocb i stället fiir straff kallades de sanktioner. Den andra riktningen, en moderatare falang, uppstod i Tyskland. 1 dess anda bildades år 1889 den internationella kriminalistföreningen. Den var närmast ett debattforum fiir speciellt inbjudna jurister från skilda länder. Föreningens initiativtagare, den tyske slraffrättsprofessorn E. von Liszt, strävade icke efter att i grunden fiirändra straffskipningen. men väl att komplettera det tradilionella straffrätts.systemet med andra åtgärder fiir de kategorier
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=