857 OM VILLKORLIG FRlGIVNlN(i OCH VILLKORLIG DOM skriinkto slmriels (Uiskade avskräckningseftekl. Trots eller laek vare filosoleruas ralionalisliska inställning till brottslingens li- (lande blev det »klassiska» ett lunnanare strat‘l'ski])ningssystein ;in del tidigare.- Deras ('mskan oin t'(")rutsebarhel. rättvisa ocb rimlighet i siratIskipningen. så väsentlig lor den medborgerliga friheten oeb säkei luMen. genomdrevs. Idén med del nya systemet byggde på den gamla tanken att brott skall l'<">ljas av straff. 1mi nybel var alt vad som var brott noga skulle anges i lag oeb likaså skidle straffet, som följde |)a ett visst brott, angivas. Straffet skulle slå i proportion till brottet. Systemet beaktade den gamla vedergällningslanken. om iin i något uttunnad form; staten hade rätt alt straffa, men var diirigenom oekså f(')r])likligad all straffa, .^ven tanken på en allmänpr('vention var tillgodosedd; medborgarna avskräcktes Irån att begå brott eller all återfalla till brollslighel genom all de klart kunde fiuutsiiga samhällets reaktion vid upj)täekten av brottet. Den strafllag som iufiirdes 18()4 i Sverige var en typisk rej)restMilant bir dessa nya tankar oeb dessas huvudprincip; skuld, ansvar oeb ett mot skidden svarande straff. Del var ett klart oeb rätlinjigt system som tycktes läeka alla rällssäkerbetens krav oeb stral friillsl rågorna ansågs av många fcir lång lid reglerade. Del »klassiska» syslemel i Sverige gav domaren imijlighel all uldiuna endast fyra olika slag av straff; b(>ter. frihelsstraft av två slag. fångelse oeb straffarbete samt diidsstrat f. Dessa liegränsade sIralTormer uldiumlcvs i princip efter arten av brott oeb gav iulc' domaren någon imijiighel all anpassa sirat fet efter brottslingens karaktär — de i slraflsyslemel inbakade strafflalituderna hade ju inte dennes karaktär som utgångspunkt utan brottets ringare (‘ll(“r griivre beskaftenbel. Delta var en brist som uppmärksammades tidigt. Kritikerna konstaterade atl det »klassiska» syslemel var ett sebemaliskl system som inte log hänsyn till några personliga cIUm" sociala faktorer vid utdiunandel av stralfen. Tanken ])å (*tt behov av individualpreventiva straffmeloder biirjade vinna insl(‘g. - rj)|)lv.sningsl'il()s()li.‘rii;is ralioiialisliska argunionl gjordi' liaiisko i-ll sl(')rro intryi'k på las^stiftarna än dfras himianitiira (so kaUK Annc.KS. Iliimanifd indt rationalism. Hiillslust. Rihl. Hd \. .Slldm H)().'), s. ()t)|.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=