RS 4

26 SKIFRII) SJÖBKRG don utarbetade oeh föreslagna Landslagen, soin det är klart att de stadganden. emot hvilka den fiu'utnämnda protesten var rigtad. der hade sin plats», liksom att det var fråga om en slidgiltig behandling av lagftirslaget. Vid behandlingen av senare urkund iDS .)()4d), som hänvisar till den tidpunkt, då den nya lagen gavs eller lystes, idgår han nämligen frän att detta skett vid herredagen i (hehro, oeh framhåller, att »lagen kunde sägas vara af Körningen (jifvcn. då han hade låtit författa den och på herredagen meddela den at folket, oeh att den lystes, då dess innehåll vid nämnda tillfälh' hlef genom dess uppläsande knngjordt fiir folket». Att Sehlyter salunda synharligen icke har tagit någon som helst notis om \ad Reuterdahl anföut liärvidlag. IVirefaller sa myckel egendomligare som han upptar till hehandling och kritiserar Reuterdahls asikl om samhandet mellan söidermannalagen och landslagen, som framfiirts i detta sammanhang. Den av sakkunskapen helt godtagna uppfattningen av omständighelerna kring (irehromötet hlev emellertid efter några år föremal för en skarp kritik av Hans Hildebrand. Redan i sitt arhete Svenska folket under hednatiden, år 1872. hade han vid fragan om förekomsten av en lagman i Värmland (under hednatideni i en not (s. 172 n. 8) hänvisat till att en sådan var medlem i Magnus Ihäkssons lagkommission 1847. och i sand)and därmed framhållit, att laghirslagef var »icke färdigt ar 1847, sasom vanligen uppgifves». samt idtalat en hirhoppning att snart få framlägga »skälen för denna åsigt. som så mycket afvikit fran den vanliga». Dessa skäl framlade han så två år senare i Kungl. Aätlerhets Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad, år 1874. under rubriken »Xär antogs k. Magnus 1'rikssons landslag?» (undertecknad H.H.) is. 88). Han börjar med att citera vad »var sttirste hemidsman i svenska medeltidens laghistoria yttrar i inledningen till sin upplaga af den ofvan nämnda lagen», sasom tidigare anhirts. Men han invänder däremot, att »del dokument som i långliga tider hlifvit anfördt som hemul iVir heriittelsen om herredagen och lagförslagets framläggande synes mig icke bevisa allt hvad man derpä grundat». Beträffande frågan om mölets karaktär hade tydligen alla här niimnda författare antagit, att det gällde ett möte av typen herredag icomitia. riksdag) med undantag för Reuterdahl. som endast

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=