;ni) MiLiTÄu hättk(;an(; i svkkigk under frihetstidens början korrespondens soin han ined de (ivrige Jiistitie beljiinlerna så iiti riket som dess underliggande llerrskaper niaste underhålla, till r()iiigande vad ansvar liir allt detta på (leneral Auditiiren stannar». Referering inför K.M:t I'iire Demotikaiilakatets tillkomst 1714 skulle (ienAudien enligl 1.4 oeh ‘21 pp HttgF referera alla brottmål, som angick någons »liv, lem eller ära», med undantag av dem s(^m var sådana, att ingen nåd kunde fiirväntas eller tillhörde den grupj) av mål. som upplogs i 17 p. 1(114 ars rätlegåiigsordinantia.’^ Som ovan skildrats erhöll (ienKrR:en ar 1714 rätt till leuteration utom i vissa bestämda typer av mål, vilka skidle presenteras oeh refereras inför K.M:1. 1 dessa mål var (lenAudien föredragande. De Kungl. beslut som följde kontrasignerades av GenAud:en. lAt intressant spörsmål framkom i ett brev från Rikets släiuhatill K.Mtl den 17/(1 17,41.'^ \’^id genomgång av diarierna hade ständerna funnit, att en supplik iidämnats till K.M:t med förfrågan om t.f. (lenAud;en Svarez inför K.M;t kunde få föredraga besvär mot (ienKrR:ens beslut i mål där (lenAudien själv varit närvarande vid förhandlingarna i (lenKrRren. Ständerna, som diskuterat frågan, konstaterade, att den GenAud:ens refereringsskyldighet. som var fastställd i RtlgF, endast gällde hrollmål. 1 tvistemål kunde en sådan refereringsskyldighet synas vara analog; sa hade plägats under »forna konungars tid» oeh enligt 1719 års kansliordning. Ständerna hade emellertid funnit, att ett dylikt förfarande ej omnämndes i ,4 ^ 17‘J() års kansliordning. GenAud:en som justitiarius vid GenKrR;en torde inför K.M:t »till det bästa förtyda det han övervarit», menade Ständerna men hade samtidigt i åtanke KF 14/,') 1(18(1'*’ enligt vilken ingen fick vara fullmiiktig i de mål. diir han tidigare varit domare eller »rättens betjänt»; alltså borde GenAiuFen ej kunna referera sådana mål inhir K.M;1. Ständerna ansåg, alt GenAud;en även fortsättningsvis skulle få referera anförda besvär emot de GenKr;ens domar oeh heslut. vilka han själv övervarit vid förhandlingarna i GenKrR;en. Skulle SCHMEDKMAN, .S. 140. .SUA, Del 111:1. 1731—17:14. .Sthlin 1017, N:o 081. s. 282. .ScHMEDKMAN. S. 080.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=