24 SIGFRID SJÖBERG Calonius har betraktats som i viss mån en nydanare inom rättshistorien.” Då det gäller frågan om landslagens tillkomst följer han emellertid helt den traditionella uppfattningen. Han skriver sålunda om örebromötet (s. 51): »in comitiis Orebrogiae hahitis a. 1347 ab omnibus optimatibus laicis et plebe conventum est ut exhibitus tum codex publici juris fieret». Han uppger, att protesten upplästes »coram viris legibus scribendus» den 20 2 och »coramrege» den 8/3 och sedan »scripto coramcollegio modo nominato». I sin redogörelse hänvisar han till Lagerbrings framställning men nämner även, att protesten publicerats av Messenius, Loccenius och Wilde, från vilken sistnämnde han synes ha hämtat uppgiften omuppläsningen inför konungen. Den traditionella uppfattningen finner man även hos Erik (lUSTAF Geijer. som i Svenska folkets historia, del 1, år 1832 (s. 207). vid behandlingen av Magnus Erikssons regering uppger, att då en allmän landslag verkligen hunnit utarbetas, möttes den av hinder genom de andliges protest på herredagen i Örebro år 1347, och likaledes hos J. J. NordstrÖ.m. som i Bidrag till den svenska samhälls-författningens historia, afd. 1, år 1839, uppger (s. IX o. 56 f.), att förslag till en allmän landslag, utarbetat av de tre lagmännen företogs till granskning vid herredagen i Örebro 1347. Han tillägger, alt »Eiirslagel blef . . . af de verldslige Ledamöterna antaget och gilladt». en uppgift tydligen hämtad fran Lagerbring, som dock icke uttryckt sig så bestämt utan skrivit, att utkastet lär ha blivit gillat. Den som tidigast gett uttryck åt vissa tvivel på den vedertagna tolkningen av brevet, bl.a. vad gäller karaktären av nuitet. synes vara H. Beuterdahl, som i Svenska kyrkans historia, band 2. är 1850 (s. 192 f.), framhåller angående tillkomsten av Magnn.s I>ikssons landslag, »att de historiska underrättelserna derom äro mycket torftiga». »Af denna protest är det factum oförnekligt, alt Magnus Eriksson genom vvissa lagmän låtit utarbeta en allmän avskrifter. I don kronologiska översikten bör därför arbetet upptagas för denna tid. ’ Så skriver W. G.vdolin i Svenskt biografiskt lexikon, att »det är särskilt hans undersökning och bearbetning av den inhemska rättens källor, en på hans tid nästan obruten mark, som givit hans arbeten ett högt och bestående värde».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=