294 KJELL A. MODÉER ren 1-'. Hamilton lät i en missivskrivelse till GeiiKr o LeutRien antyda. att RegKrR:en »varit nti åtskilliga meningar om Sjöartiklarnas 104 §» med tanke på att brottet ifråga hade begåtts under fredstid och ingen ol3xka eller försummelse av förrättningarna hade skett, men »dock ej sig fördrisfat skrida ifrån K.M:ts krigsartiklar».®*^ Den 104 sjiiartikeln stadgade nämligen speciellt i andra punkten ett betydligt lindrigare straff, som skulle utdiimas i fredstid andra sidan kunde det även förekomma, alt underdomstolarna underställde domar till GenKrRten. vilka ej behövde refereras. I dylika fall återsändes domen med besked härom, i följd varav malet ej upptogs till (iverrättens prövning.'” RegKrRrerna skulle döma efter KrA:arna. men det förekom att auditiirerna ville visa sina kunskaper genom att föreslå RegKrR:erna att diima efter sällan använda brev och förordningar. Detta residterade emellertid i erinringar från GenKrR:en, som ansåg det vara bäst och säkrast att krigsartiklarna och de allmänna fö)rordningarna togs »till efterföljd och rältesncire». 1 annat fall kunde ju en icke önskvärd fiiljd bliva, att »en olikbet uti dfunande överlika l)rott och fiirseelser» uppstod.’* Auditören Kckerstedt fick en sådan påminnelse 1724 av GenAud:en Riddercreutz, då i ett lAunningsmal vid hans regemente hade dömts till arbitral! straff —9 gatulopp —genom att RegKrR;en åberopat ett brev till Abo hovrätt 1701 angående straff fiir sådana lymmare, som avvikit från en i fäll stående armé och återvänt till hemlandet. Detta brev var endast lillämj)ligl f()r »sådana existerande casus» och endast för Åbo hovrätt och gällde därför ej »som en allmän lag». .Stundom fick RegKrRierna handlägga brottmål fcir vilka påfiiljden ej var reglerad i lag och förordningar. lAt sådant mål, »casus exfraordinarius». skulle alltid refereras till GenKrR:en för dom. Därvid kunde tVirekomma alt RegKrR:en dömdetvå eller tre straffbara punkter och blott refererade den fjärde till GenKrR:en. Knligl »Kongl. förordningar» skulle därvid i avvaktan på GenKrR:ens utslag exekutionen anstå. Så hade emellertid inte skett i ett fall (i!) ett stadgande, som ej hade någon parallell i Kr.\. 71 (ienKrRiens arkiv% Ink. handl. Huviulserien 1728, onuinr., 2—87. SC.H.MEnE.M.AN. .S. 917. "" GenKrR:cns arkiv. Protokoll 1781, s. 7(> 1'. ■' tienKrR:en,s arkiv, Regislralur 1722—24, 18/5 1724. (59
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=