20 SIGFRID SJÖBERG och förnyelse, år 1730 (s. 80 f.), lämnar Wilde en nlfVirligare redogcirelse. Han åberopar därvid Hadorphs ovan återgivna framställning men avviker från denna bl.a. i fråga om grunden för arbetet pa den nya lagen, och han för också in en ny uppgift om att protesten före den skriftliga avfattningen framförts inför konungen själv. Han förtäljer sålunda, att Magnus Eriksson år 1347 »låtit i Örebro bålla ett möte utaf Riksens Råd. som skulle öfwerse och jämnka alla Landskapslagar, samt förfärdiga en almännelig Landslag för hela Riket. Därtil synes, jemte andra omständigheter, de almänneliga Rikslagar hafwa gifwit anledning, som nu fullkomligare skulle införas uti den beskrifna Lagen» . . . »Dock ville de werldslige Herrar tillika jämnka och uphäfwa de med hwarannan icke (ifwerenskommande Landskajis Lagar. Ibland dessa bafwa. med andra Riks Råd och Lagmän warit» de i protesten nämnda tre lagmännen. »Härom finnes bewis uti Kleresiets protestation, som emot denna almänna Landslagen samma år den 21 Februar. munteligen hos Commissarierne, och den 8 Martii hos Konungen sielf, samt omsider skrifteligen hos förbemälte tre Lagmän, är worden inlagd». . . »Icke des mindre bar denna almänna Landslagen i (irebro blifwit förfärdigad; men, så mycket man wet, icke utaf Konungen stadfästad, mycket mindre då uti hela riket infördoch antagen». Slutligenhänvisar han till Hadorphs uppgift om hur de världsliga herrarna sig förente och i vilken utsträckning lagen komi allmänt bruk. Wilde synes ha varit den viktigaste källan för många av de följande framställningarna, även i sådana fall där han icke direkt åberopas. Bland annat återfinner man flerstädes uppgiften om uppläsning av protesten inför konungen själv. En ny version av berättelsen om tillkomsten av lagen finner man i ett vid ungefär samma tid anonymt utgivet rätlshistoriskt arbete »Kort samling om ursprung til åtskilliga folks skrifteligen fiirfattade och utgifne lagar», år 1740, med företalet undertecknat T.P.S. Författaren var hovrättsrådet Isac Olivecrona. Han skriver bl.a. (s. 112 f.) efter att ha framhållit, att de skilda och mot varandra stridande landskapslagarna »mera skadeliga än nyttige woro. så kommo Riksens Ständer, uti Konung Magn. Ih'iksons lid. i birstone (»fwerens der om, al desse Landskaps Lagar borde afskaffas och allenast en Landslag uprättas, som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=