249 DEN SVENSKA MILITÄRRÄTTENS UTVECKLING 1683-1798 ville LK veta bättre hur mänga slag av instrumentet som svarade mot högsta kroppsplikt. Därför anhölls om alt Knngl. Maj:t skulle anbefalla AK i Karlskrona och amiralitetsöverrätten i Stockholm att när någon skulle avstraffas med 30 ä 40 par spö låta detta straff ske med den nya katten istället. Därvid skulle, som ett medeltal mellan 120 och 80, 100 slag vara hiigsta kroppsplikt. 100 slag av katten skulle räknas mot 40 par spi) 75 slag av katten skulle räknas mot 30 par spö 50 slag av katten skidle räknas mot 20 par spö 25 slag av katten skulle räknas mot 10 par spö Här använde man alltså multiplikatorn 2,5. Det tillädes dock: ». . . eller ock 120 slag, eller 80 slag eller mindre, allt som den vilken hir exekutionen finner, att den brottslige vid avstraffandet tåla kan, . . .'> F<ir att kontrollera det hela borde det närvara en eller annan officer samt amiralitetsmedikus och fältskär. Resultatet av proven ville LK ha sig tillsänt. Den 8/11 1753 efterkom Knngl. Maj:t LK:s uppmaning och kunglig order utgick till de beriirda instanserna. låuler senhösten och vintern 1753 54 gjordes nu omfattande provexekutioner i Karlskrona. Medlemmarna i AK:s deputation f()r ändamålet var: (1. F. Leyonanckar, D. .Vnckarloo. X. Psitanderschöld. A. Lagerbielke. G. Straul, J. v. Snoilsky, ,1. v. Rajalin. (dl. Falkengrenlalla officerare) samt justitiarien A. Sundvall och advokalfiskalen Em. Adelcrantz. Emellertid fick proven oanade följder. Den gamla katten hade endast använts för smiirre förseelser, och följaktligen med mindre antal slag. Xu skulle man pröva 100 slag. Ingen tyckts ha insett vad som knnde bli följden. Då en medikus skulle närvara vid proven, är del tveksamt om 100 slag någonsin utdelades. Man fann nämligen att piskningen förorsakade svårartade kontusioner och blodstockningar uiuler huden, och att de slag som gick över 40 inte kändes av den olycklige, eftersom ^'köttet lika som bliver dött». Mer än 45 slag kunde den brottslige inte tåla. Om något dödsfall inträffade eller inte är osäkert, breven talar endast om »skadeligare påföljd, än “ Jlr ('h. Falki-ngren i Gustav 111 :s krigslagskoniniilté 1773. »)van s. 222.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=