238 LENNART GRABE uppinunlran alt geiioni ett redligt och troget iii)j)tvilande av sina plikter förvärva och bihehälla den heder och aktning soin därmed ätf<)ljer; Men alt i annat fall Knngl. Maj:ts allvarliga vilja vore. det ingen eflerlälenhet i tillsyn och hestraffning niä äga rinn idan krigsartiklarna efter deras hokstav fiiljas och handhavas». Man märker hnr fiirhällringstanken dominerar men att även avskriickningslanken lever. .\tt krigsartiklarna sknlle kinma fö»!jas till hokslaven vore orindigl. med tanke på de många dinlsstraffen. 'rruppen sknlle emellertid iippfostra.s i den tron. Det ingick helt enkelt i dåtidens lagsliflningsleknik att stadga ett siriingt stralf i avskräckande syfte f<'»r att sedan lenleralionsvis mildra domen i det enskilda fallet. Att detta helraklelsesätl kvarstod i krigsartiklarna måste anses som en svaghet. Många exempel talar för att om diskrepansen mellan lagtext och praxis hlir stor ftnlorar lagtexten sin hetydelse. Ronander papekade jnst delta fin- (lyllenhorg i ett hrev den 31, ö 1795,**'* okunnig om innehållet i den nya lagen. Rmellertid var den nya lagen redan antagen niir (lyllenhorg fick hrevet. \’id radssammanträdet den 12 ö bestämdes att alla förhaml sknlle fiirse sig med »katten». Vidare tillerkändes sekreteraren Roije en belöning på tvåhundra riksdaler fiir sina insatser. Den skrivelse, som sedermera kom all bilda ingress till lagen, heriirde först olägenheterna med den gamla lagen och foiisatle;’*■ »I''()r den skull och då tillika vid flera riksnuiten rikets ständer . . . anhållit och begärt, att krigsartiklarna måtte (iverses och fiirbättrade utkomma, samt krigsbefälet likaledes yttrat dess önskan att sådant blev till verkställighet befordrat: \'arfr)r och vår farfar lAdolf Fredrik) *’^ . . . redan uti given nådig resolution på krigsl>efälets besvär den 12/11 17(iö utfäst sig. att härom vilja vidtaga de författningar som kunde finnas nikliga. samt såväl han. som vår högstsalig herr fader (Gustav 111) nya krigsartiklar författas och utfärdas, ehuru del arbetet 9!) varit l)elänkta att låta (ien.and. inkommande skrivelser 17S() —1808. H.A. .\rstryckel. Min anmiirkning. Min anmiirkniii}'. 99
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=