224 LENNART GRABE I lijiirt konfrasl till manskapets och underofficerarnas hårda avstraffande för minsta fiirseelser står de rättsliga sanktioner officerarna utsattes fiir. De gick i allmänhet helt straffria, även f(")r mycket grova brott. De stödde varandra, och Gnstv 111 var uppenbarligen inte mannen att hos dem ingjuta respekt lT)r lagarna, ^'id ämhetsmannaräfsten hade han visat att han kunde vara en sträng domare, men beträffande sina officerare var han benägen att fönlåta. Ihi gardeskapten blev t.ex. dthnd till dtiden för att grovt ha ftirolämpat sin chef. 4'värt emot rådets besliimda mening lindrade konungen strax straffet till tjänstens ftirlnst. Kort därefter blev kaptenen helt benådad och återfick sin forna l)eställning. Ar 1777 skrev kommgen. på Karl Sparres direkta hemställan, ett brev till samtliga chefer för de indelta och viirvade trnj)perna i armén och flottan. Han gav däri en skarp varning ftir det misshrnk som f()rekom i det extrajudiciella avstraffandet. Då nn officerarna fått denna rättighet att aga manskapet, bir att man sknlle slippa tidssj)illan av att la npp alla birseelser vid krigsrätt, borde de inse den grannlagenhet som fordrades bir att det åsyftade ändamalet. niimligen alt främja »lydnad, ordning och acciiratesse», sknlle nppnas. Missbruket förhiirdade soldaterna och gjorde dem misstrogna mot sina överhavande. Knngl. Majds befallning var diirför att vederbörande chefer tog »eftertryckliga birfaltningar». sa att de s.k. })åle. prygel och spöstraffen i fortsättningen matte med måtta användas, och endast om rättelse ej slod att vinna på annat sätt. Missbridvel. som bhdiirvade soldaterna och drev dem till förtvivlan, ansåg Gustav 111 vara en brist på disciplin bland officerarna själva och förbrytelser för vilka vederböraiule borde ställas till ansvar. 1 fortsättningen förklarade sig konungen vilja granska straffjonrnalerna vid generalmönstringar och dylikt, för att imdersiika birhållandena.'’' \’erkan av det hårda brevet synes dock ha varit begränsad.**- ty prygelmissbridvet fortsatte, vilket bl.a. framkomgenom rotehållarnas klagomal. (>0 60 Rom.IN a.a. s. 425 I'. ItoHLiN a.a. s. 489 ff. Bom.iN a.a. s. 491 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=