223 DEN SVENSKA MILITÄRRÄTTENS ETVECKLINd 1G83-1T98 formen av rent sadistisk misshandel. 1 ett fall fran 1772 hade en l()jtiianl exirajndicialiter dömt en gardessoldal fin* kortspel till tre dagars prygel a 27, 35 resp. 40 slag. höfter tva dagars, av Uijtnanten egenhändigt verkställd avstraffning, drevs soldaten till sädan förtvivlan att han tog sitt liv.’’® 1 1755 ars fiirslag till krigsartiklar drogs gränser iipp f()r denna disciplinära bestraffningsrätt. Hl.a. stadgades starka inskränkningar i rätten att avstraffa de indelta soldaterna. I detta stycke hade doek bevisligen 1755 ars fcirslag ingen inverkan. Ihniderna klagade över att deras ryttare, soldater och båtsmän för ringa förseelser blev »härt hanterade och med prygel slagna så att de hliva både lame och lytte». b"xemplen var mångfaldiga. Andra extrajndiciella straff var: iipp till 10 par spö,®' d.v.s. 48 slag, iip]) till 7 varv gatulopp genom 300 man. palestraff samt musköters bärande (X‘h fidvtelstraff, d.v.s. slag med sabelns flatsida. Den svenska krigsmaktens officerare synes vid denna tid ha varit anmärkningsvärt odisciplinerade och självsvåldiga. Som ett arv från frihetstiden hade den allmänna andan inom den militära byråkratin sjunkit. Därmed hade också officerskårens egen känsla fcir att subordination och krigstukt måste gälla även dess medlemmar fiirsvagats.’’® Unga nyblivna officerare gav sig till att under jiarad jirygla upp gamla grånande underofficerare. Privatintressen regerade till stor del kårens göranden. Officerarna var så gott som uteslutande av adlig härkomst och för att erhålla befordran och tjänster fordrades namn och pengar. Den personliga lämpligheten skattades lågt eller inte alls. Trots att krigsmakten, och då särskilt flottan, med kraftfulla åtgärder verkligen fiirbättrades under Gustav Ill:s regeringstid, var kungens ingrepp för att tukta officerskåren lama eller inga. Här behöver enhart påminnas om t.ex. Anjalaförbundet. •’« Bohlin a.a. s. 483. Redan 15 par s]iö kunde vara liktydigt med dödsstraff för folk ined svag kroppskonstitution. I 1755 års förslag sades att ingen skulle exirajudiciellt behöva riskera mer iin 10 par spö, 8 dagars fiingelse eller järnslutning i 8 timmar. Bohlin a.a. s. .5()(>. Femton till arton år gamla. Bohlin a.a. s. 483.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=