221 DHN SMCNSKA MILITÄRRÄTTENS UTVECKLINi; I(i8.{-1798 rällolse (her geueralaiuiitcu’sarendena hos Kungl. Maj:l. Däri sades, all man i'uiinil krii^s- oeh sj<)arliklarnas karaklär huvudsakligeu vara inriktade pä fiirhällandena under krigstid, medan d(‘ (häremot syntes »ieke i alla avst'enden vara lämpliga till fredliga lider». Detta gällde även rättegångsordningen och generalaiiditcirsinslruktiouen av KhS.H (jfr ovan sid. 218 och not 6). Hela detta »angelägna iirende» lämnade nu Kuugl. Maj:l till ständerna så att de skulle kunna vidtaga alla de åtgärder som hefanns ncidviindiga.''''* .lordmånen fin- (*n krigslagsrevision torde alltså vid denna riksdag ha varit ganska god. Kuugl. Maj:t ville ha en ändring, och så iiven krigshefälet. Tyvärr fiinuUles tiden med en hirliittrad kamp mellan de ofnilse stånden och adeln inför frågan om hekriiflelse i knngahirsiikran av de ofrälses tillgång till ämlieten.'^' Långt in på htljande år, 1772. hade riksdagen inte kommit någon vart med sitt arhete. och da nämnda fråga äntligen hlivit hist, var krigsartiklarna ett oansenligt jirohlem vid sidan av hungersinid m.m. som da gick (iver landet. 1‘erioden 17,>r) —71 kiinnel(*cknas alltså av få och relativt bety- (ielsehisa reformer, trots att alla hade ögonen (ippna f(ir nödvändigheten av l(irnva(le krigslagar. Mycket får tillskrivas ])artislri(l(‘rnas f<irlaman(l(‘ inverkan pa en maktfnllkomlig riksdag. (histfip HI:s tid (iiislav 111 fick \i(l sin tronhestigning hefiilet (iver en ytterst IVirsvagad svensk krigsmakt. Miissorna hade 17(i.')—(il) gjort betydande inskriinkningar i birsvarsanslagen oeh minskat den värvade arnuMis nnmerär. Infiir hotet av hairopas stormakter insåg (histav 111 alt saviil arnuhi som flottan måste reformeras, vilket också kom att ske under de närmast följande åren. Överstehijtnant von Holthusen sade 1772,'’’- att som avgiirande (i(Mieniliuulit(')rons ((ien.iiiul.i rof^istralur 2.j/7 1771, R.\. ■'’* De olriilse hade alltsedan adelns l)eslut att ej ui)i)la{ia nya ätter på riddarluisel förrän de gandas antal nedgått till 800, sett alla viigar till de Inigre äinhelena stiingda. Dessa var jn förbehållna som ett ståndsprivileginni. De ofriilse ville diirför ha sin befordringsriitt inskriven i knngaförsiikran. Vox 1 loLTiii sKN; Hegenientsdetaillen eller inililaire anmiirkningar etc. .Sthlm 1771—72 11 s. ,'$7, ,ä7, se lloin.iN a.a. s. 28,‘l not 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=