195 »MEN MA EJ ERÄMMANDE SPRAK RRUKAS» ordningar, och fast I icke anföra dhen främmande regel och lag, sä kunna 1 dock hetiäna Eder af dess skähl och billighet pä wärl Swänska spräk utsatt.» Tillfället att päminna hovrätten om skyldigheten att betjäna sig av det svenska spräket var förvisso inte väl valt —i hovrättens päminnelser förekom endast ett främmande ord, nämligen commiimcerd. Det föreligger emellertid en väsentlig skillnad mellan landslagens Konungabalk, 5 kap., och Kongl. brevet den 14/11 1684. Enligt lagen var det ju nämligen förbjudet att »draga in» nägon utländsk lag. Enligt brevet äter kunde domstolen betjäna sig av de skäl, som anförts i främmande rätt, sävitt detta skedde pä svenska spräket. Vägen för reception av främmande rätt blev därigenom icke stängd. ^Md ridderskapet och adelns sammanträde den 16/10 1686 framhöll lantmarskalken Erik Lindsköld, att det vore nödigt att genom en supplik bedja Kungl. Maj;t att revidera lagen.** Landshövdingen Gustaf Grass framhöll, att den frägan hade diskuterats vid mänga riksdagar och därom hade varit ätskilliga tankar: »Een dehl hafva tyckt, at dhen gamhla lagboken skulle sättas pä nu brukelig svänska; andra hafva ment, at dhe gamhla orden skulle lämbnas häde för antiquitetens skull, som och effltersom dhe hafva een särdeles emphasin, som eij pä dhen nya svänskan sä vähl kan exprimeras, hvilket jagh och häller bäst, och kunde man därfiire lätha lagboken blifva oändrat, män effteräth skulle man gitira lijka som nouvellas, hvilka skulle innehälla alt dhet, som i lagen är ändrat, genom nya Kongl. förordningar stadgat.» Lantmarskalken genmälde, att gamla penningar plägar man hälla av, men han kunde inte se, varför de gamla orden skulle vara sä högnödiga. För antikvitetens skull skulle denna lagbok bli sä väl conserverad som de andra gamla lagarna, nämligen Upplands- och Östgötalagarna etc. Men nog kunde var och en inse, att det skulle vara alla undersätar till nytta, när alla lärda * Sveriges Ridderskaps och .\dels Riksdags-prolokoll, 15 delen, 1686—1689, Stockholm 1889, s. 54 f. ** Jfr A. A. Stiern.man, Riksdagars och Mötens Reslutli, del 2, 20 mars 1649, s. 1124.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=