GENEHALHYPOTEKET —EN RECEPTIONSRÄTTSLIG STUDIE 171 hl'thalninj', ålniiiistoiie till så stor dehl af lösa egendomen, som är öfrig oeh i behåld. Mig är och i desse dagar sagt, att de handlade, som mäst hafwa yrkat och påstått, det Inteckning äj måtte hewiljas iiti Kist gods, skola sedermera hafwa derntinnan ändrat sig, af frucklan alt då sknlle fiir dem blifwa swårare, att erhålla och niuta något penningelåhn, till deras handels styrka och förkåfring,»'^" (',ronhielm menade således alt generalhypoteket var något niidvändigt f(")r kreditlivets belånd och om man avskaffade delta institut skulle kreditmiijligheterna i hög grad begränsas. Den motsatta meningen segrade emellertid och till grund för utarbetandet av 1700 års fiirordning lades ett yttrande av baron (’.ronstedt i rådet den 22/4 1730. ('.ronstedt sade bl.a.; »Orsaken åter, som fiiranlåtil mig att wara af den meningen, alt ingen Inteckning må tillåtas på löös Egendom, utan att alla ('reditorer till densamma måtte ålnöija sig med den förmåhns Rätt, som lagen och Fcirordningarna elljest hwar och en tillägger, och är förnämligast denne, att emedan ändamålet af alla Inteckningar är att (h'cditoren skall hafwa säkerhet för sin fordrings fönuujelse, och det iindamåhlel intet kan winnas, i anseende till löös Egendom, som Debitoren effter behag disponerar, och kan därmed, till att hämnas på dem, som genom Inteckning giordt honom fcirlret, betalda häldre sina öfrige Creditorer, somhafft den wänskapen för honom, att intet det giöra,»^^*^ Cronstedt ansåg att generalhypoteket gav gäldenären imijligheter att fritt disponera och avsälja sin pantsatta kisa egendom. Det fanns mycket små möjligheter att kontrollera minskningar och eventuella tillökningar av den lösa egendomen. Generalpantinnehavarens sakrättsliga skydd blev således illusoriskt. Eiirordningen av den 11/11 1730 utarbetades, som ovan sagts, i enlighet med Cronstedts yttrande. Ständerna hann dock ej genomgå denna förordning, varför den ej heller blev definitivt antagen av dessa.^hd utarbetandet av 1731 års förslag till handelsbalk utgick man ifrån att inteckningar skulle gälla endast i fast egendom. 1734 års riksdag hade till slut all la ställuing Rådsprotokoll över juslitieärcndcn 23/() 1730 pars '2. U.V. Rådsi)rotokoll över justitieärenden 22''4 1730 ])ars 1, R.\. R. MoncK, Publupie handlingar, Rd II, s. 850. 119
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=