RS 4

162 CLAES PETERSON jämte nå^ra sjöbodar pantsatte Gråå emellertid än en gång och Grönhagen ansåg sin säkerhet därigenom hotad, varför han hlev »förorsakat i föllie af sin generale pantförskrifningh någon annan Dehitoris Egendomb att uppsiikia, och som han funnit hans Pappersbruk i Garpenström wid Arboga fritt och obeswärat. sa hawer han dhet icke allenast sigh till säkerhet A‘’ 1678 inleckna. utan att desto krafttigare ohligera Dehitoren till hetahlningen, samma år tre gånger dhet uppbinda låtit». Vad man tvistade om var sålunda huruvida Grönhagen kunde anses ha rätt att i kraft av sin generalpant uppbjuda gäldenärens pappersbruk till hirsäljning, för att sedan ur köpeskillingen tillfredsställa sin fordran. Hovrättens dom den 22/8 1690 blev följande: »Ty pröfwar Kongl. Rätten skäligt, dhet hör och Assessoren. Wedh bemelte Pappersbruk. och dhen dhel Olof Gråå dheruti eger, förblifwa och sin betahlning dheraf utsökia så långt dhet räcker efter laga wärdering. Men skulle dhet till hans fulla förniujelse intet förslå, och annan löös eller ograverat Egendomb intet finns att tillgå, då hirklaras Assessorn berättigat att fiir bristen framför Rancken utur Olof Gråås huus och siöbodar här på Södra malm sigh betahlt giöra emädan han en äldre generalpantförskrivning och inprotokollering hafwer än Rancken.» Rättens utslag blev således till IVumån för generalpantinnehavaren, eftersom denne vigilerat på vederbiirligt sätt genom att inteckna pantavtalet i rättens protokoll. Den som kunde uppvisa tidigaste medgivna inteckning hade bästa rätt oavsett om föremålet hir inskrivningen var ett generaleller specialhypotek. Av ovan refererade rättsfall framgår alt den som erhållit en pant i sin gäldenärs såväl fasta som Kisa egendom kunde ta den egendom i besittning, som föreföll honom lämpligast. Detta utsäges även klart i motivationen till domen: »Gråå har sin egendomgeneraliter och specialiter hypothicerat, så att Griinhagen haar jus eligendi.» Ovan föreliggande rättsfallsmaterial visar att det justinianska hypotheca generalis vunnit tillämpning i Svea hovrätt under andra hälften av 160()-talet. Publicitet, dvs. inskrivning i domstolsprotokollen, fordrades för att panträtten skulle beaktas. Även av de s.k. tysta generalhypoteken finnes, som också ovan nämnts, spår i hovrättens praxis. Ar 1687 tvistade den avlidne riksdrotsen Johan Gabriel de la Gardies kreditorer om tillgångarna

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=