134 CLAES PETERSON iiad i Liegeiischaft och Fahmis, och de olika rättsregler avsedda lör respektive kategori, gällde i romarnas rättsliga transaktioner samma regler lör säväl fast som lös egendom. För tillkomsten av rättigheter in re aliena tillämpades således samma grundsatser. Nästa fraga, som det till en början är nödvändigt att besvara, lyder: 1 vilken mån förekom någon form av pnblicitet vid hypotekariska pantsättningar? Vad den klassiska romerska rätten beträffar, så räckte ett muntligt avtal för att en giltig panträtt skulle uppstå i både lös och fast egendom. Därvid gällde att äldre pantsättningar ägde företräde framför senare tillkomna. Pantsättaren var härvid skyldig att uppge om någon tidigare panträtt häftade vid fö>remåtet, vid hot om att annars bli bestraffad såsom stellionatus.^ Ar 4ö9 inträdde emellertid en förändring såtillvida att en pantsiittning. som kommit till stånd genom en offentlig urkund (pignus publicum) eller medelst tre vittnen (pignus quasi ])ublicuml. ägde företräde framför äldre pantsättningar.“ Det vore emellertid en överdrift att säga att någon egentlig pid)licitetsprincip därigenom vunnit inträde. Det var endast fråga om att skapa ett prioriteringssystem för hypotek och ej att väcka publicitet kring själva pantsättningen. något som var den romerska rätten främmande.® Detta, om dock begränsade steg framåt, beriivades så gott som allt sitt värde genom alla de s.k. tysta generalhypoteken, till vilka jag nedan skall återkomma. Den klassiska romerska rätten kände till tre ])antformer, dels den s.k. fiducia och dels pignus och hypotheca." Den fiduciariska pantriitten försvann så småningom, och den justinianska rätten upptog endast den egentliga panträtten, pignus eller handpanträtten och hypotheca, den besittningslösa i)anlrätten. Hypoteket utgjorde det sista steget i den romerska panträttens utveckling. ^ .M. Ekhr. l?i'itr;isje zum l.elire voin röini.schon Pfandreclit in dor Klassiclien Zeit. Uppsala liUO, s. 58—59. 1) 13. 7. 3(5: »Si ea ros ampla est ot ad modicum aeris fuorit pifjnorata. tiici dolichil cossare non solum slollionalus. sod otiam pignoratioiam ot do dolo actionom.» 5 C. 8. 17, 11. ® H. Dernburg. Das Pfandreclit. Leipzig 18(50. 11 s. 419. " Fiducia innebar att äganderätten till det pantsatta föremålet överfördes l)å borgenären, medan pignus endast medförde cn rätt till besittning för denne. Se F. ScHCEZ. Classical Roman Law. O.xford 1951, s. 40(5 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=