RS 4

129 JOHAN STIERNHÖÖK OCH DEN ROMERSKA RÄTTEN l^iksrådets dom den 25/5 1672 utfrdl så, alt arvinjrarna blev fria från Hans von Vr)rdens återstående gäld. Skälet därtill synes emellertid närmast ha varit, att uppgörelsen mellan Karin Peders- <loller och makens fordringsägare skidle innehnrit ett slutligt ackord. Promemorieförfa!lårens åsikt om förhållandet mellan svensk och annan främmande —rätt avviker emellertid knappast från vad domarna under detta tidsskede ansåg även om han i delta fall fiirkastade tanken på att tillämpa främmande rätt. Fanns svensk klar lag, gällde den ju framfin* varje annan. Fanns ej klar svensk lag, finge man heakta främmande rätt som idlryck f()r en allmän rättsordnings princip. I enlighet härmed gick j)romemorian nt på all visa, att det förelåg en »liims och klar» svensk lagregel: att detta ni)penbart var en fiktion besvärade ej. Ytterst gällde det att tillämpa regler, som miijliggjorde en med billigheten (överensstämmande rättsskipning miöjlig. F()r att nå ett sådant resnltat, måste domaren mången gång tillgripa i och f()r sig tämligen fria lagtolkningar. Det märkliga är, att Gustaf Rosenhane hade kommit till alldeles samma slnt utifrån tillämpning av i fcirsla rummet främmande rätt. 1 ett tredje fall. där Stiernhiöiök år 1668 medverkat i den dåmera 1'nlll nihildade nedre jnslitierevisionens verksamhet, fiiljde denna helt romerskrällsliga principer. Detta berodde visserligen därav, alt målet kommit från Reval. där lyhsk rätt gällde, och denna var präglad av romerskrältslig reception. Men i betänkandet hehandlas samma romerskrällsliga principfrågor, som dryftats i tidigare mål i hovrätterna."® Det har sitt särskilda intresse som lielysande (Ml viktig väg för romerskrältsligt inflytande på svensk rättsskijining: Domarnas skyldighet all v;il känna den romerska rättsordningen och europeisk doktrin för att kunna i Inigsta instans skipa riitt med avseende å rikets haitiska och tyska provinser. 1 det aktuella fallet Förelåg dessutom till domstolens vägledning Ivenne omfattande, lärda ut låtanden av David Mevius från det Wismarska Irihnnalet och från Rostockuniversiletets juridiska och romersk Domen ål)eroi)a(les sedermera som prejodikat. Se Jägkrskuh.o, Studier riirande reee])lionen s. 81. Jfr. JÄ(a:usKiöLD, Studier rörande reception av friimmande riitt s. 181 ff. <)

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=