128 STIG JÄGERSKIÖLD rätt att göra sig urarva. Därför »böör hon ock som andre arfwingar niuta det privilegium, som lagen gifwer, att hon skal wara frij som alla andra när hon går ifrån allt sitt.» Att denna tolkning likväl var något djärv, insåg dock författaren. Men han åberopade laganalogi: »Ehnruwäll hustrun proprie loqvendo icke ähr Manzens arfwinge, så författes hon doch lijkwähl under arfwingenampnet icke allenast Comuni mori loqvendi et Scrihendi, som nu sagdt ähr, utan och mångestädes i Lagen, såsom här och i det 10 — 11 Cap. Erfda B. L.L. och 9 Cap. StadzL:». Till sist åberopades billigheten, nu styrkt med främmande rätt: »Såsom man nu intet annat kan see än att lagen nu förnemhligast förstår hustrun under den paragraf och arfwn warin saaklööse så är det och största billigheten at han således in favorem eius uthtydes, ty hustrun gör icke obligation utan mannen. Hustrun är under mansens wåldh och tutela och hafwer all annorstädes i världen det previlegiumatt hon fördrages alle andre Creditorer in dote. Skulle hon nu hoos oss mista icke allenast sin doteni, morgongåfwa och all den Rätt hon är gifff och gifwin till uthan och der ofwanpå hlifwa krefder och in perpetuum ohligeras wore wåre qwinnors tillståndh och condition den elendigaste ihlandh alla andra, del skulle och hindra henne effler Manzens dödh att komma mehra till något godt gifftermåhl, heller och evertuera och utarbeta sigh till någon forlun effter hon deraf ingen fördeel heller nytta uthan blotta arbetet och mödhan hade.» Promemorian slutar med en kritik av Svea hovrätts tidigare dom och menar, att ett stadfästande av denna skulle inneburit en felaktig tillämpning av främmande rätt: »Så bafwer och aldrigh praxis warit att när hustrun hafwer hengdt nycklarne på båren och förinedelst ett edsvuret inventariumupdragit Creditorerne all egendom att hon någonsin sedan af dhem är kraf wordin. mycket mindre dömd att betala. Och wore detta del första praejudicatum om hwilket framdeles sägas kunde, det wore een olagh mot rätt lagh. och een ulländsker Rätter dragés in i Rijket allmogan till tunga emot Konungens fiirsiikringh Art. 7: (5 Gap. 9: o KonungsB.» Iteclan Rosenhane hade åheropat samma ntlryck; om sedvänjans innehörd, se Lizzii: Carlsson i Rig. 15)42, s. 5)5 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=