127 .lOllAN STIERNHÖÖK OCH DEN ROMERSKA RÄTTEN (ivorenssläinnKT viil ined vad vi i (ivrij^f vet om Sliernhiiiiks asikler. Medan Hosenhane i ITirsta hand sökt stöd l'<)r sin inenini' i 1'räinmande riift. sökte promemorians författare ari'iimentalionen annorlunda. Uppenbart hygf^de hans ståndjnmkt i verkligheten friimst jiii hillighetsskäl. Även Rosenhane hade anfiirt sadana. Men kanske med hänsyn till att Rosenhanes tolkning av friimmande riitt ej vunnit gehör — giir promemorians tiirtattare gällande, att denna ej i detta fall vore vägledande; »Denna ([uaestio hiicir ickt* ex regulis ett principiis Juris jieregrini de eessione honornm i ; der till wij intet Inmdne ähre:) dijndieeras. nthan af wär Lagh. eiiis aeipiitate et praxi» fiirklarar promemorietVirfattaren. Diirefter ger han en tolkning av svensk riitt. som skulle innebära ett avgiirande stöd fiir hans mening: »War Lagh», pästär jiromemoriefiirfattaren. »är i detta fallet liuiis (K‘h klar, att niir man döiir. dä skal giiildh hetahlas af hoo af thet hade man oeh hustru tillhopa äga och om det ieke räcker till fulla h(‘talningh, da skal hade testamente, det man androm iirnat och ligerat hat wer. sä och morgongäfwa. hnstrnns eenskylte egendom komma ther till. Räcker icke ändä till. tä hristes sä af mark som af mark c)ch (irfiixi lixtriu s(i(iklöse.y> Det svenska lagrum, som promemoriefcirfattaren hiirvid asyftade, var stadslagens ÄR 17 kap.: Rosenhane hade friimst hiinfört sig till Upplandslagen ÄR 10 kap. Denna tolkning av ÄR led emellertid av en svaghet, llnstrun var egentligen ej mannens arvinge. Promemorian vill därfiir visa, att lagrummet kan tolkas sä. att hustrun i detta falt riiknas som arvinge: »Ätt under detta ordet arfwa. hustrun fiirnemhligast fiirstas, iihr nogh klart dher af. att Creditorerne effter Manzens diidh s(')ke förneml)ligast och immediate hustrun som i bodh sitter et conseqventer dhe andre Arfwingarne om dhe wehle träda till arfwet. Och medan hustrun mäste och contrihuera all sin deel och MorgongåtÄva till gäldzens afbetalningh. huru skall hon icke dä som andre arfwingar vara förständin under denne parag: och frij för all wijdare lilltahlan när eij åthräcker. Denne lagen synes aldeles Uir hustruns skuldh wara stiftat.» I promemorian utvecklar därefter Stiernhöök närmare sina skäl för att hustrun skulle riiknas som arvinge och äga en sädans
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=