125 JOHAN STIERNHÖÖK OCH DEN ROMERSKA RÄTTEN seende (överensstämmer med den romerska, byggde han på de svenska stadganden, som vid denna tid —tämligen omstritt — uppställde krav pä formalia vid rättshandlingar, främst vid jordaköp. Det bekymrade bonom tydligen föga, att han härvid gjorde ganska djärva ])åståenden om gällande rätt. Till dessa argument kom allmänna skiilighets- och ändamålsöverväganden. Till skillnad från drottning Kristina åberopade Sliernhöök sålunda ej direkt romersk rätt i avsaknad av svenska rättsregler ifråga om liiftets verkan. Riksrådets flertal kom till samma slut som Stiernhiiök. Men rådet hade ingalunda varit enhälligt. Åsikterna gick nu — och länge framgent —isär rörande ett löftes verkan.Enligt protokollet i revisionen den 19/4 1659 fiirfäktade Gustaf Rosenhane ivrigt, att ett höfle är bindande. Hans skäl är liksom Stiernhiöciks hämtade från den romerska rätten. Det var ju ofta möjligt att från Cori)us juris civilis hämta argument för motsatta meningar. Om borgmästaren Hans Hansson »hafwer lofwat Portus . . . simphciter att willia effterlåtha Portus 1 000 rdr uthan något fiirord, då hör Hans Hansson betala åt Porlus.» Rosenhane »deducerade detta med åthskillighe Exempel, såsom med de Romaners h^xcm])el, att Fides hoos dem hafwer alltid hlefwen hållen, och Hans Hansson ähr Rorgemestare och alltså borde hans Fides Considaris wara så myckit bättre ähn eens annars mans som inlhet ähr så godt.» Om däremot Hans Hanssons löfte varit försett med villkor, som ej uppfyllts, hade läget varit annorlunda. Andra medlemmar av revisionen hade andra skäl alt ogilla Portus talan. Tungt vägande var för några, att Porlus dröjt så länge med att framställa sill krav. Då han ej vigileral, fick han skylla sig själv. D(4 andra rättsliga betänkande, som belyser Stiernluiiöks hållning till romersk riill, avsåg hustrus ansvar för mannens giild och främst en konkurs verkan fiir konkursgäldenärens fortsatta ansvar fiir l)Octs skulder. Retänkandet aktualiserades av ett långvarigl drama, som år 1671 hade kommit till sin tredje och sista akt. JÄ(a:RSKiöi,i). llandelslialkens ulläiidska källor, s. 425 ff. .lÄc.KHSKiöi.n. a.a. s. 77.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=