JOHAN STIKRNHOOK OCH DKN ROMERSKA RÄTTEN AV Professor STIG JÄG1:RSKIÖLD Johan Stiernli(K)k har ofta hyllats soin en förkämpe för inhemsk rätt i strid mot det starka inflytande, som den romerska rätten hade i värt löOO-tals samhälle. 1 hans stora verk »De jure Sveonnm et Gothorinn vetnsto» har man gärna velat intolka ett avståndstagande från främmande riitt framför allt från romerskrättslig reeej)tion. Stiernhöiiks väsentligen rättshistoriska framställning sknlle ntgiira ett inlägg i dehatten om rättskällorna i vårt land under del tidsskede, som var hans. K. G. Westman kontrasterade i sitt arhele »De svenska rättskällornas historia» (1912) den svenske domarens verk mot tysken Loccenius »Synopsis juris», liksom mot Rålamhs lärda »Ohservationes juris j)racticai» {1674). Dessa håda arbeten följde nämligen »utländskt mönster» oeh den så »tillskurna klädseln sitter illa på den inhemska stommen», hht vida mera nationellt drag skidle vila över Sliernhiiiiks arbeten. Man kunde hos honom märka en medveten strävan att tillvarataga oeh utveckla de livskraftiga inhemska instituten.^ Det är emellertid påfallande, att detta omdöme om Stiernhiiöks insatser i svensk riittshistoria är avgivet nian nämnvärd kontakt med den verklighet, som riitlspraxis ntgör. Westman har sjiilv reserverat sig för, att man vid tiden för hans rättshistoriska framställning saknade säker knnska|) om rättspraxis. Del liit sig K. G. Westman, 1)c svenska riillskiillnmas liistoria (l-*!-)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=