114 JAN ERIC ALMQUIST inotiv nnf()rdes från adligt häll. aft härigenom frälsejordens f()rminskning hindrades. Men i verkligheten var risken härför i del fcirra fallet ej heller så stor, ty konungen lät efter indragningen ej sällan tämligen omedelhart donera godsen till andra adelsmän, varvid friilsenaturen hrukade hihehållas i jordeböekerna. Johan 111 hade infiirt ett nytt moment genom att scika konfiskera hemmanen i stället f()r alt som lagen påhjiid fcira dem under skatte titel.Hans motivering härfiir var. att kronan genom att en längre tid tolerera frälsefriheten gått fiirhistig den skatt oeh ränta, som skulle ha utgått, om lageus regler slräugt tilliimpals.'’’ Deinia uppfaftuiug syues ha förutsatt, att adelskviuuaus oadlige make underlåtit alt giira rust tjänst för hennes gods. hhi unders()kning har givit vid handen, alt detta oeksa varit f<)rhållandet i ungefär 3 4 av de ovan behandlade fallen i ^ö■isterg(■)tland. 1 (ivriga fall borde konungen därfiir ej haft samma anledning alt inskrida utan borde ha nöjt sig med att giva den oadlige maken frälsefrihet under hustruns livstid.'*** Härigenom skulle denne ha blivit frälseman men därhir ingalunda adelsman, vilket i sin tur kriivde även ett kungligt skiildehrev. Sadana har oeksa under året 1075 som en omedelbar hiljd av frälserannsakningen utfärdats ftir ej mindre än fem västgiifar. som tillluirde den sistnämnda kategorin.'*’ Men i (ivrigt tyeks Inom litleraliircn liar jiåpekats, alf detta skulle ha törekommit redan tidi^'are. I I'oussia.L, a.a., s. not 1 heter det hl.a.: »1 samma mån nåmligen, som friilseriitts förvärvande hlir heroende av den kungliga nåden, i samma mån hlir det också ansett som ett straffliart intrång i den kungliga myndigheten, om någon endast genom en gifterinålsförhindelse velat till\iilla sig friilsets villkor.» Men de fåtaliga exempel hiirjiå, som gives från de första vasakungarnas tid, verkar icke övertygande. Jfr .S. Nilsson, a.a., s. 2.‘>0. not 31. Motiveringen uttalas redan i fullmakten för Nils Henriksson och I.ars Matsson den 22 jnni l.o74 (jfr ovan). — S. .\. Nilsson, a.a., s. 231. har funnit den först i ett kungl. hrev den 13 juli 1085. Denna ståndpunkt tycks hertig Karl ha förfiiktat inom sitt furstendöme. I ett hrev den 1 juni 1581 kriiver han endast av den oadlige maken full rusttjiinst för hustruns jord. .Se KoiT. a.a., s. 50, not 3. Jfr ovan under nr 3. Samtliga hade förekommit i tidigare adelsregister, vilket horde hetyda. att de åtminstone fullgjort föreskriven rusttjänst. Jfr .1. E. .\lm(JULst i Soil 1967, s. 294 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=