113 RANNSAKNINGEN I VXSTERG()TLAND 1574-76 liade hoii fva ytterligare hemman, som var pantsatta till svågern Bengt Tordsson [\Mttene-släkten], och som därför ej ens nämndes vid namn (Mem., s. 79; jfr AHS, s. 249). Härmed är materialet genomgånget. Såsom i inledningen iitlovats skall här först och främst fastslås, vad de kommitterade menat med begreppet adelskvinnor. Detta begrepp har de sålunda fattat så vidsträckt, att däri inbegripits alla kvinnor, som vid frälserannsakningen befunnits inneha ett eller flera frälsehemman. Men, som framgår av den nu avslutade undersökningen, åtskilliga av dessa kvinnor i A’ästergötland eller ungefär hälften har varit av blott halvfrälse börd, ja, stundom har frälsegodsen härstammat direkt från eii adlig mormor, vilket kunnat betyda, att först den frälsejord besittande kvinnans mor kan siigas ha varit av halvfrälse Ixird. Strängt taget borde detta begrepi) även ha inneburit, att fadern men ej modern tillhört adelsståndet. Men mot detta stred emellertid den gamla regeln, att den gifta kvinnan alltid följde mannens stånd och villkor. Om sålunda en greve mot fiirmodan skulle ha gift sig med en bonddotter, blev hon genom iiktenskapet ulan vidare grevinna, och avkomman fick icke något annat men härav, än alt dess anlavla blev omöjliggjord för en lång tid framåt. Sexton anor betydde nämligen under 1 .)0()-talets senare hälft och ända långt in på 1800-talet,att samtliga sexton i fjärde led måste tillhöra adeln för att kunna godkännas som antavla. Från vår synpunkt sett är det svårt att f()rstå, alt en kvinna av blott halvfrälse eller t.o.m. kvartfrälse hörd skulle, niir hon ingått äktenska]) med en ofrälse person, anses ha gift sig under sitt stånd. Men de kommitterade gjorde i detta fall ingen skillnad utan behandlade även dessa personer som adelskvinnor. Under friilserannsakningen hade det visat sig, att Johan Ill:s krav ])å fiiriindring av jordnaturen kommit att slå i motsatsförhållande till enskilda adelsmäns (inskemål att få inlösa sådana hemman, som tillhörde adelskvinnor med ofrälse giftermål. Som I själva verket var det väl först genealogen Victor örnberg, soin i sina anonymt nigivna ».Svenska iiltarlal» från 1881) börjat trycka iiven ofriilse l>ersoners »aniriid» och diirigenoin lyckades åstadkomma en slutgiltig uppluckring av den gamla uppfattningen, att endast adelsmän hade rätt att riikna med anor. 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=