SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN II • • RATTSHISTORISKA STURIER FJÄRDE BANDET STOCKHOLM A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM 1 DISTRIBUTION
r. Nu
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN II • • RATTSHISTORISKA STUDIER F.IÄRDE BANDET STOCKHOLM A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
REDAKTION GERHARD HAFSTRÖM KJELL Å. MODÉER ( ISBN 91-85190-03-9 LUND 1974 CARL BLOMS BOKTRYCKERI A.-B.
INNEHÅLL H.iriU.iNCi, OscAH: Om do Iva olika (irluglaiuli-n .S.i()|{i;i{(;, Suiruin: Studior kriiif,’ Maf'iuis l']riksson,s land.sla;^ IlicnHKHG, Gunnkl: Sia sitj liir muniion och höla läppagiikl Ai.Myi'isT, Jan Ehic: Raiiiisakiiinfion i Viistorf’ollaml ir)74—71) riiraudo adolskviiinors ofrälso j^iltcrmål .lÄGKKSKKii.n, Stk;: Johan Sliornhöök och don roinorska riitton Pkteiison, (iLAKS: Gonoralhypolekel —cn rocei)tionsr;ittslig studio Vgc.kl. IIans-Hkimuc.h. Ktt svonskt fouduin oxtra ourtcm i Tyskland. Hiittslraf^or kring rodnklionon av godsot Wollingshiittel viil llainhnrg 17') Hai ,STI5()M. GkuiiauI): »Mon må oj 1'räminando språk brukas» .... Guabk. Lknnakt: Don svenska inilitiirriittons utveckling 1G83—171)8. Xågra laghistoriska t)ch straffrättsliga huvudlinjer M()I)i:kh. K.ieli, .\.: Militär riittogång i Sverige under frihetstidens början 2r)l) 1)aiii..man. RolaM): 1848 års lag om aktiebolag. Källor och tillkomst .... 337 MAcnowAi.L, Thomas: Om villkorlig frigiv ning och v illkorlig dom R.rKHKlvN. Tokstkn: Anbudets bindande verkan. Om tillkomsten av regeln i avtalslagen Litteraturannhilan: Moni';i:i<, K.iki.i. A.: Anni. av Hans Petersson, Morgongåvoinstitutet i Sverige uiuler liden fram lill omkring 1734 års lag . . . 408 1 i:i 8.') 117 133 . . . l‘)‘J ‘201) 351) 300 Den på tilelhladel och omslaget avbildade medaljen över Johan Stiernhöök itr slagen av Svenska .Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
OM I)H TVÅ OLIKA ÖRTUGLANDLN AV Professor OSCAR R.IURLIXCi 1 Hoi^istriiin Upsaliense är på etl sfälle fastsydd en peri»anientsbil. l)å vilken I'jorfs ett texttiHåj,'}» som skrivaren säger sig ha hämtat från en annan rnlla. 1 texitillägget redovisas resnltatet av de jordfiirviirv, som Uppsala domkyrkas hyggnadsfond gjort i Berga (niivarande Knngsherga) ocli Slav (Stavhy eller Stavsl)org) i FårenInna. d.v.s. Svartsjiilandet. Textens fiirsta stycke har följande lydelse: »I^x parfe ecclesie vpsalensis. possidemns in villa stawi parochia faeringeinnnm. sex marcas terre. cnm sex solidis terre et decem <lenariis terre. .In villa hierghmn. XlllUor oras terre. dimidio solido minus, compiifato quolihet solido terre ad dimidiam oram terre. eriint viginfi vna ora terre. dimidio solido minus, erit summa islorum octo marce terre cum dimidia. et tres ore cum duohus <lenariis terre. cum dimidio. dempta vna marca terre in stawi. restituenda domino Magno Regi. ])ro permutacione prediorum facta, per ipsum dominum magnum regem. et dominum Magnum electum vj)salensem. inter coronam et ecclesiam. Summa omnium prediorum remanencium et ad ecclesiam spectancium. septem marce. cum seplem oris. et duohus denariis terre cum dimidio.»* Del här citerade textpartiet är inte helt okänt för forskningen, men den uppmärksamhet, som man ägnat åt detsamma, har varit ganska IVirstriidd. Och dock visar det sig vid en närmare analys vara av elt icke ohetydligt intresse. D.s ;t8:t,s.
2 OSCAR BJURLING I. Iiinan vi gar vidare i analysen av den återgivna texten, må \i först i allra största korthet antyda några huvuddrag i inarklandstolkningens historia. hhiligt Stvffe hade man i det centrala Svealand redan omkring år 1150 genomfiirt en verklig uppskattning av alla fastigheter i silvervärde ivilket förmodades vara identiskt med det dåvarande myntvärdet) och därvid följt den grundsatsen att en fastighet, som värderades till 1 mark skidle i skatt erlägga en tjugofjärdedel av värdet, d.v.s. 1 örtng, varför den också kallades örtngland.- .Marklandet ipå 24 örtngland eller 8 öresland) sknlle alltså vara värt 24 mark silver. Denna uppskattning i markland, öresland och (irtngland togs. enligt Styffe till rättesnöre vid hestämmandet a\ landbornas avrad och vid försäljning. Hans Hildebrand anslöt sig till Styffes åsikt, som han ntvecklade ytterligare.’^ Den jord. som på grund av värde och dära\ gående avgärd kallades c)rtugland m.m.. måste, menade han. ha haft några yttre hestämningar, då man inte kan anta, att de som f(’)rsta gången värderade den odlade marken utmärkte (')rtuglandet resp. dess över- och underindelningar med gränsmärken. »Det fanns icke gärna mera än en yttre norm, densamma som i senare tid varit hestämmande för indelningen i tunnland o.s.v., nämligen del geometriska måttet.» Då marklandet alltså var ett geometriskt mått. kunde det inte. säger Hildehrand. ntgöra någon viss brakdel av gården eller hyn; en hy kunde vara på ett par marklaiul. men en annan hy kunde bestå av endast några öresland. Med del geometriska mattet förbinder Hildebrand utsädet, utsädeskapaciteten. vilket alltsa indicerar, att marklandet var i Sverige liksom i Danmark ett av utsädeskapaciteten bestämt mått. 1'hter en genomgång av framförallt landskapslagarnas bestäminelser om ledung och skatt ansåg Sandstrcxm sig kunna konstatera att marklandsuppskattningen inte lagts till grund för ledingsprestationernas fullgörande. - C. (1. .Stvffk. .Skaiutinavien under unionstiden (1911). s. 117 f. 11. lllLDKiUtAM). .Sverifjes niedellitl. 1 (1879). s. 248 f. .1. .S.VNOSTRÖ.M. .Markland och bördsrätl, l'j)])lands l’ornininne.sförenini;s tidskrift, hd 10. s. 7 f.
3 OM OK TVÅ OLIKA (iRTl’C.LANDEN Den enda inöjlij,ni t'tirklarinj'en till marklandssysteinels nppkoinsl var, menade han. hchxisrälten till fast eiiendoin. 1 den oinfattning, fcirsäljning ntoin htird var förbjuden, behövdes ett rättsligt fastställt Ixirdspris oeb för den sknll även en jordenbet. f()r vilken del legala bördsprisel gällde. Oeb ban hänvisade till bestäinmelserna om bördspris i Upplandslagen oeb S(")dermannalagen, kbiligt den Uirra var b(")rdsi)riset en mark rent silver IT)!' varje (irtiig (land), varav ntgiek i avgift spannmäl oeb pengar, oeb tredjedelen mindre, d.v.s. två tredjedels mark silver bir (irtng (land), varav ntgiek enbart pengar. l)o\’RiN(; tolkar marklandel som ett byamål.^ l'Ål arealbestiimt marktal resp. (irestal infördes knappast i Uppland, menar ban. med undanlag bir Färentnna härad, där det infördes i samband med skattläggningarna i slutet av läOO-lalel oeb binjan av ItiOOtalet. Förvanskningar av marklalen bar. enligt hans uppfattning, varit vanliga (till dessa riikimr ban bl.a. det exempel Iran Ib'rga oeb Stav i ]<"ärentnna, vilket citerats ovan oeb som skall behandlas i del följande). Betriiffande marklandets underindelning påpekar Dovring all del indelades ])å samma sätt som penningmarken, d.v.s. i (nes-, (irtng- oeb ])enningland. Örlnglandet indelades i 15 penningland ännn långt in på 13()()-lalel. då indelningen i 8 penningland kan beläggas. »Indelningen i 15 penningland bar», säger ban. »sannolikt sin birklaring i bnbållanden inom penningsystemet. \'i vet doek inte om samma nnderindelning av inMuglandet varit tillläm])ad (iver allt eller om de birändringar som inträffat genombills samtidigt över allt. Örlnglandels underindelning bar sannolikt varit blott nominell oeb räknemässig men saknat självklar anslutning till det geometriska byamålel. Xiir man kom sa langl i jordslyekning all man måste räkna med bråkdelar av (irlngland. då kunde man ntlryeka dessa i penningland. Imi ändring av antalet penningar på (irlugen beluiver härvidlag ej vålla iiagra svårigheter.» Dovring är av den uppfattningen, alt marklandsindelningen kan länkas vara framvuxen ur atlungsindelningen men att en avradsvärdering ligger till grund bir marklandsräkningen. Allungen beI-'. Dovhinc;. .Vllimf'cn ocli marklaiuiol (1!I47|, s. (U) f.
4 OSCAR BJURLING skriver han som en äj,'a om 12 spanns utsäde årligen. Denna äga användes emellertid även som byamål. Attimgens tomt hade sålunda en bredd av minst 2 stänger å 5 alnar ( =10 alnar). Attungsindelningen daterar han till en väsentligt tidigare period än marklandsindelningen och förmodar att den kalkerats på den danska holindelningen. Marklandet definierar han. kort uttryckt, som ett jordtal som fått sitt namn av »att avraden var en mark, med vad därtill normalt hörde». Omkring mitten av 1200-talet har kyrkans män — säger han kidturländer. Beträffande Sikiermanland. Västmanland och Xärke konstaterar Dovring — i anslutning till Hans Hildebrand uttrycktes i geometriskt mått i bytomten. Något sådant samband har han inte kunnat belägga ifråga om Uppland men anser dock. att man inte kan betvivla, att jorden även där varit skiftad med hjälp av ett geometriskt byamål. St.aule har vid undersökning av vissa uttryckssätt i jordeboken f()r Fogdö eller Vårfruberga kloster kommit till det resultatet, att marklandet redan vid 1100-talets slut använts som grund för avradsberäkning och byamål.*’ Hafströ.m ansluter sig i detta hänseende till Ståhles uppfattning och tolkar normen örtug och (ire som återgående ursprungligen på utsädet och sedan på avraden. Användandet av denna norm som delningsgrund i by och fördelningsgrund för de på jorden vilande ledungsskatterna, anser han vara en senare företeelse.' H.xxxerberc har genom en rad inträngande metrologiska och kartografiska analyser av gamla byar dels ute på fältet och dels i det äldre kartmaterialet kunnat påvisa kontinuiteten från fornåkrar, uppbyggda på basis av verkliga ytmått. till nyare tidens jordmätning.** Till hans främsta residtat hör. alt marklandsräkningen i Svealandskapen ingalunda inneburit en genomgripande jordtaxering. Man har gjort endast en formell omräkning av äldre byamål. Det blir anledning att i fortsättningen närmare anknyta till vissa av hans på konkret material grundade slutsatser. infiirt systemet till Sverige från Europas att marklandet ('. .1. SiAHi.K. Om vår äUtsta jordvbok. Namn ocli Bygd 1948. .s. 81 f. ' Ci. II.vkstrOm. l.edung ocli marklandsindelning (1949C i)assim. ** 1). IIannkrberg, Die älleren skandinavisclien .\ckcrmasson (1955), s. 2(5 f.
5 OM DK TVÅ OLIKA ÖRTUGLANOEN II Ytterligare en sak kan det vara skäl att här beröra, nämligen de aktuella godslörvärvens historia. 1 det inledningsvis återgivna textavsnittet säges år 1044 att a\ den i Stav tidigare fcirvärvade jorden har kyrkan återlämnat till kung Magnus ett marktand i samhand med ett jordhyte. som kung Magnus gjort med biskop Magnus i Uppsala. Detta är emellertid inte hirsta gången som Stav oeh lierga nämnes i diplomen. Redan år 1277 omnämnes att ärkedjäknen Rengt Rirgersson i Linkiijiing laus) domkyrka liir ett lån på 400 mark.” Är 1287 testamenterade Rengt IVir grundande av ett kanonikat vid Uppsala domkyrka sin gård (euria) Stat j)å Uäringiin med landhor oeh tillhörande egendom.^'* oeh år 1202 gav hans testamentsexekutörer dom på att ifrågavarande euria Stat skulle tillfalla domkyrkan.’* Ar 1200 siiges. att kaniken i 1'ppsala ('arl tCrlandsson testamenterat sin gård leiiria) i Rerga i l-åirentuna till Sigtuna kloster.’- Ar 1208 hortbyter marsken (marskalken) Torkel Knutsson till ärkebiskopen i Uppsala 2 ’/^ (irtugland i hyn (villa) Staf i Färentuna.”’ Ar 1804 stadfäster kung Rirger II (Magnusson) ett jordhyte mellan kung .Magnus oeh Uppsala domkyrka, varvid ärkebiskopen återlämnade 1 markland i Staf i Färentuna.’^ Någon gång mellan åren 1207 oeh 1808 bortbyter Philip Finvidsson av Runhy 4 ’/•> örtugland i Slav till ärkehiskojien.’’’ Oc-h år 1818 tillbyter sig kung Birger II av ärkebiskopen oeh Uppsala domkyrka 10 öresland i Staf mot lika mycket Jord i .\nnu) hy i \'eekhohns socken i Trögd. Om dominus Rengls donation av nämnda curia i Staf erinras iiven vid senare tillfällen. Denna donation har knappast omfattat heta hyn Slav. eftersom Torgils Knutsson år 1208 överlåtit en yngre bror till kung Magnus 1 (Ladispantsatt en gård (curia) Rerga i Färentuna till Uppsala « D.S ()•_)(). D.S 5)41. " D.S >2 DS 11(57. >■> DS 1218. DS 143(i. ’5 DS 1745. '« DS 1925.
6 OSCAR BJURLING mindre del av byn till ärkebiskopen, försåvilt inte nyssnäninda lilla possession utgjort en del av den Jord. som återgått till kung Magnus. Hur stor biskop Hengts donation var. utsäges nämligen inte. I den till år 1844 daterade förteckningen över Uppsala domkyrkas prebendepaslorat säges han visserligen ha varit det fjärde prebendepastoratets grundare men jämte honom nämnes (förutom domprosten Israel Petersson) den ovannämnde Carl Erlandsson, som ju testamenterat sin curia i Berga till klostret i Sigtuna och som tydligen också skänkt en del jord till Uppsala domkyrka. Av de bada prebendepastoraten hade i Stav enligt uppgift det fjärde prebendet 3 mark (i öre ö penningar jord och det femte prebendet 13 (ire 10 penningar jord eller sammanlagt o mark 6 örtugar 10 penningar jord.^' Det är denna egendom —prebendena omfattade 1 öre 5 penningar jord utöver vad som redovisas i appendixet till DS 3838 — (samt jorden i Berga), vilken avses i den text, som vi här diskutera. Den av Filip av Runby överlämnade jorden i byn Stav hörde år 1344 inte till något prebende utan låg till curia Muns<"). d.v.s. ärkebiskopsbordet. De här refererade uppgifterna visar att jorden i Staf och Berga varit av intresse både för kyrkan och kronan men att kronan till sist hävdat sina intressen. III 1 Berga fanns, som nämnt. »XlllUor oras terre. dimidio solido minus, computato quolibet solido terre ad dimidiam oram terre, erunt viginti vna oro terre, dimidio solido minus», d.v.s. fjorton (iresland minus ett halvt örtugland. vilket, sedan varje örtugsland satts till ett halvt öresland, omräknats till tjugoen öresland minus ett halvt örtugland. I det sistnämnda beloppet räknades som sagt lö penningland på 1 örtugland. enligt vad som framgår av den i källan gjorda adderingen av detta gods med godset i Staf i samma st)cken. Det mest intressanta är emellertid, att vid valveringen 2 örtugland i Berga räknades=1 öresland i Stav och följaktligen lö örtugland i Berga räknades=1 markland i Stav, vilket i sistnämnda fall som resultat ger 240 penningland i Berga—1 marklaiul i Stav. DS 3836.
7 OM DE TVÅ OLIKA ÖRTEGLANDEN Låt OSS nåj^of närmare illustrera siimmeringsmetodeii i det nyssniiinnda fallet. Där fanns följande egendom: By Oro Ortujj \tark I‘j>r Slat . Borga 10 0 0 (i '/2 0 11 0 •2 ' -2 Suiiiiiia <S 0 / Dä det räknades 8 (uesland pä 1 markland. skidle siffrorna ocksa kunna redovisas på följande sätt: .\real By Oro Orliig Mark Staf . Borga 0 0 0 10 I 0 1 0 2 Vi .Siminia S 0 / Den gjorda summeringen förefaller inte alls stämma. I källan uppges också att i Derga beräknas ett örtugland vara=ett halvt öresland (i stället för ett tredjedels), d.v.s. man räknar vid adderingen 2 örtugland i Berga=1 öresland i Stav. Örestalet i Berga måste följaktligen höjas i förhållandet 3:2 eller från 14 till 21. .Summeringen hlir då: .\roal By Mark Oro Ortug BgiSlaf . Borga 0 0 6 10 --Vä 0 21 0 2 ‘ ä 0 Summa ,S / Om man skriver om beloppen i penningar enligt kursen 1 markland=300 penningland, 1 öresland=45 penningland. 1 örtugland=15 penningland, får vi följande resultat: By .\roal i ])onninglaml Slaf Borga 2.160-f 0-1-90 4-10 =2.200 0 945- 7 ' ä-l- 0 = 9;i7 • 2 -h 2V2=;L197‘.ä Siimma 2.880 4- 8154- 0
8 OSCAR BJURLING Suninieriiigen stämmer sålunda helt. Omräknas beloppen i markland med underavdelningar får vi: Areal Bv örtiig öre Pgr Mark 10 Stav Berga (i 0 0 ^/2 5 0 2 7 Vs+2 > s •2 1 o 7) ' /s Summa S eller <S 0 om man alltså utgår från att 7 ^ 2 penningland är =^'ä (irtugland (saint att 3 Staf-örtugar går på 1 öresland). Här är det intressanta inte blott, att man räknat 15 penningland på 1 örtugland utan också —ocb framför allt - att man baft olika stora »land» i Stav och i Berga. Utgår vi i uppställningen däremot från att 1 öresland=‘2 örlugland stämmer inte summorna. I Slav bar man tydligen räknat 1 markland=8 öresland, 1 öresland=3 örtugland ocb 1 örtugland=15 penningland och sålunda 1 markland=3ö() i^enningland. IHniru .själva termen markland inte nämns ifråga om Berga. kan man utgå ifrån att även inarklanden varit olikstora, försåvitt man inte i sagda by räknat 1 markland=5 Vs öresland (=1() större örtugland eller 24 mindre (irtugland). 1 IVirstnämnda fall bar marklandel i Berga omfattat 540 små penningland eller 300 stora. Detta resultat är onekligen värt att understryka. Del gäller marklandels art i klar belysning. Det har varit ett mera flexibelt begrepp än vad man i regel trott. Man bar räknat 15 penningland på örluglandet även på andra ställen än på Färingö. Detta framgår redan av fortsättningen på det bär inledningsvis citerade stycket i Regislrum Upsaliense. Det säges nämligen, att domkyrkan i Uppsala mot avstående a^ sina jordar i Staf ocb Berga fick 8 markland 2 örtugland i andra uppländska byar, ett belopp som med 4 örtugland 12^/2 penningland översteg vad domkyrkan lämnade ifrån sig. Då summorna stämmer, blir slutsatsen att örtuglanden i de gårdar och byar, som domkyrkan fick, var lika små örtugland som i Staf ocb att varje örtugland var indelat i 15 penningland. De ifrågavarande byarna var Husaby i Gryta socken iHagunda härad), Fiby i Börje
9 OM DE TVÅ OLIKA ÖRTI GLANDEN socken och Bartåj^ii i S. Trinilali socken (Ulleråkers härad) samt Arhy och Kngeby i Lena socken (Hasho härad). Dovring nämner 5 källställen i diploniatariet med uppgifter om lö penningland på örluglandet. Härtill kan läggas många andra, 1)1.a. de, där man — som i det här behandlade dokumentet — hyler jordar med samma marklandstal.**^ Den som hirst observerade, att det förekom en indelning av marklandet i döO penningland. var Sture Bolin som hänförde den till tidig medeltid.'** Att denna indelning dock förekom även långt senare, dokumenterade Hafström med ett antal exemjiel från ir)40-talet, avseende orter i Uppland.-" IV Motsvarigheter till de olikstora (irtnglanden har påträffats ntanf()r l^ppland. Hannerherg har kmmat })åvisa en fiirändring av ättlingens storlek vid vikingatidens slut, något som han satt i förhindelse dels med tvåsädets infiirande och dels och framförallt (vid sina fortsatta midersiikningar) med åkerarealens iikning. Ättlingen utgjorde ursprungligen 4 »dagsverken». Xågot senare skedde en övergång från den gamla åkerenheten »dagsverk» till en stiirre med utsädet förknippad enhet, som Hannerherg kallar »tömnland» efter sjiannmålsmåttet »tönn». »Dagsverket» var indelat i 4 fjärdingar och »tönnen» i (i spann.-' Av sitt material har Hannerherg dragit den slutsatsen, att dagsverks!'järdingen och tönnspannen betraktades .som lika stora. ^Md övergången från »dagsverken» till »tönnland» har alltså 2 tönnland fått motsvara d dagsverken (i vissa fall kan även proportionen d:4 ha förekommit). Marklandsräkningen anknöts sedan indirekt till de gamla at tungstalen via det nya hyamål, stångtalen, som fick ersätta de nyssnämnda. I de redan uppodlade bygderna blev därför Hiir kan iiäninas D.S 1027, 1032 samt en del av Dovring jiåpekade fall, då öilugland och penningland nämns samtidigt och de sisiniimndas antal överstiger 8. '** .Se Cambridge Eeonomie History, 1942, I, s. 477. -® Hafström a.a., s. 203 f. Hannkhbkiu;, Byamål oeh tomtreglcring i Mellansverige fiire solskiftet, Ymer 1959, s. 101 f.
10 OSCAR BJl’RLING (ire-ochörlugstaleii i niarklandsräkningen inte grundade på någon ny åkertaxering. \Md sin fortsatta teoretiska analys av kartmaterial m.ni., särskilt i vad avser byarna Råberga (Täby .socken) ocb Alm (Hallsbergs socken) i Närke,-- kommer Hannerberg till del intressanta residtatet. att öreslandet i Alm utgjorde 3 »tönnland». medan öreslandet i Råberga var tredjedelen mindre eller endast 2 »binnland». 1 detta sammanhang anser sig Hannerberg kunna konstatera att den tidigare uppfattningen, alt 1500-talets öresland utgör någonting nytt fiir vårt land är felaktig. Dovring bl.a. menade, som nämnt, att öreslandet på 2 »tönnland» eller tunnland var en nyhet i 1500-talets Sverige.-^ De härovan behandlade fallen Rerga och Stav i Färentuna bekräftar emellertid på ett iögonfallande sätt riktigheten av Hannerbergs resultat. Reträffande Hannerbergs exempel om Almoch Råberga må påpekas att där var 1 stort öresland=3 tönnland och 1 litet öresland=2 tiinnland men i fallet Staf och Rerga var 1 stort öresland=3 stora örtugland eller 4 ^l-i små örtugland och 1 litet öresland=2 stora (irtugland eller 3 små iirtugland. Då Hannerberg funnit att 2 t()nnland=3 dagsverken ger detta oss följande jämfiirelse: Byar o. örtugland Byar o. tönnland Typ av öresland Råberga Alm =(2 stora 1.) 3 små =3 stora (1. 4 '/a små) .Staf Berga litet stort 2= 3 = 4'önnlandel svarar alltså mot ett stort örtugsland och dagsverket mot ett litet örtugsland. Och ett markland i Stav blir enligt Hannerbergs terminologi =24 dagsverken (16 tönnland). I Rerga blir det 24 tönnland (36 dagsverken) —försåvitt icke marklandet där skulle omfattat enbart 16 stora örtugland d.v.s. 5 stora (iresland. Del sistnämnda är dock inte fallet på 1600-talet. Indelningen av 360 penningland på 1 markland visar hän till en tid. som ligger före införandet av mynträkningen 1 mark= 102 penningar. Att med någon säkerhet tidfästa denna period är -- Hannerbkrg. Bålierga och .\lin, 2 Närkesbyar, Ymer 1957. s. 108 f. -’ Dovring. a.a. s. 14 f., 53 f.
11 OM DE TVÄ OLIKA ÖRTUGLANDEN fT)r närvarande omöjligt, då den äldre svenska penninghisforien är praktiskt taget okänd. Dovring är av den uppfattningen att det inte skulle falla sig särskilt lätt att dela det geometriska måttet i 3(10 penningland. Några reella svårigheter att göra detta kan dock inte ha funnits, lui mätstång på 10 fot är f.ö. känd från 1200-talet och även existensen av andra mäIstänger av lämplig typ är väl dokumenterade av Hannerberg. Även en annan sak är av intresse. De äldre exempel på 15 penningland ])er (irtugland. vilka redovisats, hänför sig samtliga till Uppland eller dess omedelbara gränstrakter (Rekarna och Akers härad i Södermanland). Det är sålunda den högmedeltida jordindelningen i närmast Uppland, vilken återspeglas. Indelningen har blivit bestående in i nyare tid. I ingressen till en uppländsk jordebok från 1541 står det uttryckligen, att det går 15 penningland på 1 (irtugland över hela Uppland.-'^ Teorien att det i äldre medeltid räknades 300 penningland på 1 markland samt att denna indelning vid mitten av 1300-talet ersattes med en indelning av marklandet i 102 penningland. är m.a.o. ohistorisk. De olika indelningarna hänbir sig till olika delar av landet, inte till olika tider. lliir må iiven giiras några reflexioner i anslutning till kartan (iver Staf och Berga (omdiipt till Kungsberga) i den äldsta geometriska jordeboken (iver området.-** Kartan, som är från 1030-talet, visar att dessa båda byar gränsade intill varandra och att deras åkergärden sammanshitte. Som Dovring påpekat-' visar den även. att marklandet i Berga omfattade nästan 24 tunnland och marklandet i Staf nära Ki tunnland. Detta stämmer förvånansvärt väl med 1200-lalels uppgifter, enligt vilka det gick 24 Berga-örtugland på marklandel i Berga men endast 10 Berga-örlugland på marklandet i Staf. Berga-örtuglandet har m.a.o. levt kvar i det tidiga ttiOO-talets tunnland, vilket Staf-iirtuglandet däremot inte gjort. II), s. 21. .lordehok f. Uppland ir)41: 1 och 1. K.U. Geoinetri.sk jordebok 1, L.S.\. -■ Doviun(;. a.a., s. 227—8.
12 OSCAR BJI RLING Harii'eiiom kan vi la en uppfattniiif' oni storleken av penningr_ landet i Staf. Berga-Knngsbergas tunnland var nämligen —enligt instruktionen för lantmätaren pä 18.122 svenska kvadrataln. Stats örtugland var på 184()-talet endast två tredjedelar av Bergas v)eh följaktligen på 8.748 svenska kvadralaln. Penninglandet i Staf var i sin tur en femtondel härav, d.v.s. 588,2 svenska kvadrataln eller nära 200 kvadratmeter (ungefär 2 snesland). Detta motsvarar nästan exakt en yta om 2.400 romerska kvadratfot, vilket utgör en tolftedel av ett romerskt jugernm pa 28.800 romerska kvadratfot. Den minsta förekommande enheten är penningland, alltså c:a ett snesland eller 1.200 romerska kvadratfot.-® Penninglandet i Staf kan ha utlagts med en pertica på 10 fot och ideellt varit en yta på 10X240 fot. Möjligen kan detaljerade kartanalyser ge närmare hesked om dessa problem. Det förefaller som om en storskifteskarta av år 1787 kan uppvisa teghredder i de olika gärdena på 100. 120 och 100 romerska fot. Men därom får den fortsatta forskningen ge hesked. Det må blott nämnas, att hyamålet i Staf på 1080-talet var 102 svenska alnar, d.v.s. 240 grekiska alnar eller 884 romerska fot. -* Oni .sneslaiulet.s .storlek, se 1’lf -Sporronc.. Kolonisation, bebyggelse och administration (1971), s. 87.
STUDIKR KRING MAGNUS KRIKSSONS LANDSLAG AA' ■luR. OCH FIL. LIC. SIGFRID S,IÖB1:HG OMSTÄXDIGHiyrFRNA KRING LAGENS UTARBETANDE Tillkomsten av vårt lands törsta f^emensainma lagbok, den som mi benämnes Magnus k’rikssons landslag, har av rättshistoriker betecknats som en av de viktigaste tilldragelserna i den svenska rättens historia. Den har därför naturligtvis gjorts till föremål för ett stort antal rättshistoriska arbeten. Och likväl har man en mycket ofnllständig kännedom om omständigheterna kring lagens tillkomst. Man vet mycket litet med säkerhet om hnr den utarbetades, om på vilket sätt den vann erkännande som gällande lag och om hnr den i praktiken kom att undantränga de gamla landskapslagarna. De olika författarnas framställningar visa också i flera avseenden viisentliga olikheter. Om några av de frågor, som varit föremål för olika hediimning, gäller visserligen förvisso, vad ('. ,1. Schlytf:k sagt om en av dem. att det »är för (ifrigt en föga magtpäliggande fråga». Men det kan icke desto mindre vara av intresse ur historiografisk synpunkt att studera och jämföra hehandlingen av dessa frågor hos författare från skilda tider. Man kan sålunda finna exempel på hurusomåsikter, som av en fiirfattare framförts med en viss tvekan, upptagits av senare f(')rfatlare utan reservation, i vissa fall med smärre fabulerande ntvikningar, och huru åsikterna på så sätt genom flerfaldig upprepning under årens lopp kommit att betraktas som fullt hevisade, så att man även hos en forskare med stor sakkunskap och
14 SIGFRID SJÖBERG kritiskt sinne kan finna en sådan åsikt återgiven ined endast en hänvisning »Det är allmänt bekant . . .». I den här publicerade delen av studierna upptages till behandling den första av de tre nämnda frågorna, d.v.s. om omständigheterna kring lagens utarbetande. De två andra frågorna, om hur lagen vann erkännande såsom gällande rätt och om hur den i praktiken kom i tillämpning, skola bli föremål för särskild uppsats. Alla de författare, som behandlat frågan, grunda sina redogiuelser på samma källa. Det är det mångomskrivna protestbrevet, avgivet av fem kaniker och dagtecknat i Örebro »in casa ...domini nostra regis» den 8/3 1347 (DS 41481. Det är i själva verket den enda kända samtida urkund, som ger vid handen, att en gemensamlag var under arbete vid denna tid. Här lämnas fiirst en redogörelse fiir protestbrevet, fyndet av brevet och de tidigaste publiceringarna (§ 1). Därefter följer en kronologisk översikt över behandlingen av hrevet i den rättshistoriska litteraturen (§ 2). Därvid ha särskilt två frågor beaktats. Den första gäller örebromötets karaktär. Var det ett representativt mtUe av typen berredag (comitia. riksdag) under konungens personliga ledning för att fatta beslut om den nya lagen eller var det endast en sammankomst av ett antal betrodda män särskilt utsedda att utarbeta och utforma ett lagförslag? Den andra därmed sammanhängande frågan är: hur långt hade lagboksarbetet fortskridit vid protestens framförande? Var det ett fullt utarbetat lagförslag, som protesten gällde, eller var det fråga om en principiell protest mot en väntad tendens i lagmännens arbete. 1 anslutning därtill lämnas en särskild redogtirelse för en undersökning av de skäl, utöver själva protestbrevet, som framförts i den senare diskussionen, d.v.s. konung Magnus vistelseorter och resor under ifrågavarande tid (§ 3). ^hdare kompletteras framställningen med sammanställningar av åsikterna i vissa särskilda frågor i detta sammanhang, vilka frågor delvis upptagits i de i den kronologiska översikten anbirda citaten från vissa författare. Det gäller frågorna om när lagboksarbetet tog sin början ocb när det blev fullbordat (§ 4), om vilka som betrotts med utarbetandet av lagen, om de andligas del däri
15 STUDIER KRING MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG och de protesterande kanikernas ställning (§ 5), samt frågan oin vad protesten egentligen avsåg (§ 6). Det är sålunda i huvudsak en historiografisk redogörelse, dock kompletterad med undersökningar av vissa av de argument som framfiirts. § 1. Kanikernas protestbrev, fyndet ao brevet och de tidigaste publiceringarna Det nämnda protestbrevet ger oss i själva verket mycket få faktiska upplysningar om tillkomsten av lagen. Av hrevet framgår, att ifrågavarande dag fem kaniker från fem olika stift, Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås och Växjö, genom denna skrift framfört en protest inför lagmännen i Tiohärad, Västergötland och Värmland, vilka av konung Magnus Eriksson sänts till Örebro för att »rätta och omgestalta lagarna för de enskilda lagsagorna i Sverige och bringa dem till endräkt och överensstämmelse» i »ad corrigendum, reformandum, et ad vnum concordanciam et coimenienciam k'ges singulorum legiferatuum regni Swecie redigendum») samt att de redan den 21/2 muntligen framfört en liknande protest inför de tre lagmännen på samma plats. Kanikerna förklarade, att det »genom edra ändringar, tillägg eller varje annan åtgärd för att sammanjämka edra lagar» (»propter vestram correccionem, addicionem, diminucionem seu quamcunque aliam in legum vestrarum concordanciam ordinacionem») på intet sätt kan ske någon inskränkning i kyrkans privilegier. De förhehöllo vidare de svåra och oklara fall som kunde uppdyka vid bearbetningen av »edra nämnda lagar» (»dictarum legum vestrarum») åt biskoparnas bedömande och undersökning. Protesten uppgavs »ha gjorts och upplästs i närvaro av de välhiirdiga och andra mycket förståndiga män, vilka, såsom ovan sagts, utsetts att verkställa detta ärende» (»Acta fuit et lecta hec ])rotestacio in precencia nobilium et aliorum quam plurium discretorum ad presentis negocii expedicionem destinatorum prout superius est expressum») 1 De svenska citaten äro hämtade från den av Jan Liedgren gjorda översättningen av brevet i inledningen till Holmbäck-Wesséns utgåva av Magnus Erikssons landslag, år 19G2 (s. XXVll f.).
16 SIGFRID SJÖBERG Urkunden synes ha tidigast uppmärksammats av Johannes Messenius, som i Scondia illnstrala på några ställen omnämner protesten. I tom XII (i analectaserien, s. 186 f), som anses ha tillkommit under åren 1617—1619, återges brevet in extenso jämte en anmärkning, att originalet tillhört Linköpings kyrkas arkiv i många år men under föregående sekel bortförts på grnnd av vissas ovilja. I de senare tillkomna partierna, i tom III (i chronlogiaserien. s. 12 f.) och tom XV (epitome, s. ö8l från 1620-talet omnämnes protesten likaledes. Scondia illnstrata utgavs emellertid av trycket först under aren 1700—1705, sedan mannskriptet hearhelals av Johannes Messenius’ son A. J. Messenius och för tryckningen redigerats av J. Peringskiiild. A. J. Messenius' rättelser äro dock i här ifrågavarande delar mycket obetydliga och uteslutande av stilistisk art. och mannskriptet har sedan i så gott som oförändrad form använts vid tryckningen.- Men redan innan Scondia illnstrata hade utgivits, hade protesthrevet behandlats av J. Stiernhöök i De jure Sveonnm et Gothornm vetnsto, tryckt år 1672 men utgivet först år 1674 (s. 23). av ,1. LoccFiNius i Lexicon juris Sneo-Gothici, tredje upplagan, år 1674 IS. 184 f.) samt av J. Hadorph i företalet till hans utgåva av Dahle Lagen, år 1676. Nämnas kan. att uppgiften om hrevet saknas i ett tidigare utkast till De jure antagligen från 1650-lalet liksom i tidigare upplagor av Lexicon juris från 1651 och 1655. I sistnämnda arbete behandlas brevet i tredje upplagan i ett tillägg under rubriken »Medellagh (media lex)» och återges där in extenso. I de nämnda arbetena finnes icke någon antydan om att författarna skulle ha haft kännedom om Messenius' tidigare (otryckta) redogiirelse för urkunden. Loccenius. som särskilt understryker, att det är första gången hrevet publiceras (mine primum edita| hänvisar i fråga om detta till Hadorph (e.x aceurata ohservatione Dr Hadorphi) men nämner även .Stiernhööks framställning i De jure. Och Hadorph själv nämner, att han »aff the gamble Kloster Bref igen fann ofwanhemelte protestation». Dessa - SöoKRBKlu;, HislorieskriDaren .Vrnold .Tnlian Messenius. l l'A. år lOOA (s. 74, 78). ■* .1. li. .\l.MQilsr. Johan Stiernhöök och clen yttre laghistorien. i<):u IS. 80. .öo).
17 STUDIER KRING MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG uttalanden skulle kunna tyda på obekantskap med Messenius' arbete. Emellertid finnas omständigheter, som kunna tyda på att Hadorph tidigare bör ha haft kännedomom detta arbete och haft tillgäng till scondiamanuskriptet. Detta framgår av vad man vet om manuskriptets öden.^ Efter Messenius’ död hade detta av hans ilnka fiirts till Polen och därifrån av sonen A. J. Messenius på kronans uppdrag är 1641 återförts till Sverige, där det av rikskansleren anbefalldes i riksarkivets förvar »jämhte documenterne alle». A. J. Messenius var sedan på uppdrag av kronan sysselsatt med att korrigera och renskriva manuskriptet. Efter hans avråttning år 1651 beslagtogs hans papper och överlämnades till riksarkivet år 1655. Senast från denna tidpunkt hör i varje fall manuskriptet ha funnits i riksarkivet, där Hadorph enl. kungl. hrev är 1655 medgivits fritt tillträde till samlingarna. Erån riksarkivet överlämnades manuskriptet år 1666 till professor Verelius i 1’ppsala såsom lån till det samma år stiftade antikvitetskollegiet. Kvitto å lånet utfärdades för (ivrigt på Verelius’ vägnar av LocceBland kollegiets sex ledamöter voro Loccenius och Hadorph, den förre från 1686 vice preses. Den senare blev redan från början kollegiets verkliga ledare, ehuru blott i egenskap av assessor, och han framlade 1667 ett förslag till instruktion med uppräknande av arbetsuppgifter, där hl.a. Mi^ssenius’ arheten nämndes, samt lorslag till arbetsfördelning, där Loccenius’ arbete f(ir Historiam Patriie upptogs.'"’ nms son. ^ II. Sciit'CK, Kungl. Vitterhct.s Historic och .\ntikvitelsakademien. Dess lörhisloria och liistoria II, år 1933, och Harald Olsson, Johannes Messenius' Scondia illustrala, år 1944. •’ I annat sammanhang liar man också utgått från att Loccenius liksom -Stiernhöök haft tillgång till och studerat Messenius’ scondiamanuskript. Sålunda skriver Å. Holmbäck i Kvarnkommissionerna, år 1914 (s. 22), ang. helgeandsholmsheslutet. vilket behandlats av de nämnda författarna, att — liksom andra som vid samma tid behandlat frågan — »synas de ha litat på Messenii framställning och inlåta sig ej jiå någon diskussion eller kritik av beriittelsens historiska viirde. Förmodligen ha de ej liegagnat originaldokumenten ulan endast Messenii skildring av 1282 års beslut.» Messenius’ uppgifter diirom finnas just i de delar av Scondia illustrata, diir även jiroteslbrevet av 1347 behandlats. Är Holmbäcks förmodan riktig, att dessa författare från Messenius biimtat sin kunskap om helgeandsholmsbeslutet. förefaller <let knai)past troligt att ile skulle ha förbisett uppgifterna om protestbrevet. .\nmärkas kan emellertid, att uppgifterna om helgeandsholmsbeslutet finnes 2
18 SKIFKII) SJÖBERd "2. Kronologisk öncrsikt oner behandliiKjen on brevet i den rättshistoriskn litter(diiren .1. Messemi’s. soni tidigasl behandlat brevet, inskränker sii* i hnvndsak till att återge uppgifterna i brevet iitan några utförligare knnnnentarer. I det avseendet fiiljer han den prineip, som ban i regel tillämpat i sitt arbete, d.v.s. låta urkunder oeh händelser tala sitt eget språk. Anmärkas kan dock. att i tomXI1 fiirekommer idtrycket »opere inchoalo Orebrogi^e». som tyder på att han i varje fall icke ansåg, att det var fraga omett avslutat lagstiftningsarbete i Örebro, och att i tom XV birekommer i detta sammanhang tillägget »in i)ra'sentia Uegis». Håde Stierxhöök och Loccenius synas i anförda arbeten taga f()r givet, att det förelåg ett fullt utarbetat lagförslag och alt sammanträdet i Örebro var en »comitia». d.v.s. en officiell sammankomst under konungens ledning. Knligt den förre skulle birslagiä ha framlagts vid detta möte. Han uppger nämligen om Magnus 1'h'iksson is. 28); »Aniio 1847, comitia Orebrogim habuit, ubi juris hic codex compositus . . .» (enl. (iversättning av F. Schrevelius: Ar 1847 h()ll han riksdag i ()rebro. hvarest denne Lagbok, som blifvit fiirfattad af . . . ). Den senare synes anse, att en comitia i Örebro givit uppdraget alt utarbeta lagen, då han skriver, atl lagen »secundum decretum ComitiorumÖrebroensiuiu .\nno 1847sub Rege Magno ICrici Smeek conlracta & compilata est». Hadorph. vilken såsom nämnts behandlade brevet i inledningiai till sin utgåva av dalalagen, återgav icke där själva urkunden men byggde på uppgifterna i denna en utförlig berättelse om omständigheterna kring landslagens tillkomst. Den idgör det tidigaste försiiket därtill i vår historiska littetur och återges här i sin helhet. Ffter redogörelse bir de olika landskapslagarna och olikheterna dem emellan berättar sålunda Hadorph: ». . . therfore befunnes the mehra skadelige än nyttige och besliils altsa (ifwer them i Kon. Magnus Krickssons tijdh. at the affskaffas skulle, och allena en Lagh och en Konung wara. Hwilket Sluut birst företogz i Örebro åhr 1847, tijt någre the wittraste af thet Andelige och Werldzlige ståndet sigh birsamblade. och sammansatte theiina wår nu brukelige Landzlag, som aldramäst är hos Locccnius redan i ett arbete från 1654, medan uppgifterna om protestbrevet saknas ännu i 1665 års upplaga av Lexicon juris.
19 STUDIKK KR1N(; MA(;NUS KRIKSSONS LANDSLA(i lilhopa fatlal all’ Uplaiidz- och ()sli,R)la Lagen, sainpt några liuT giorde Stadgar, sasnin än bewijsas kan, ehuru wäl inånga Maål iiro lillagde. soin i the liirra Laghiieker ieke 1'unnes. Oeli sedan t hesse nu hade 1'ullhordat sainnia wärek. oeh aldrasidsl wille iilwerse Kiyrekiohaleken, oeli then rätta i inång stycke, sasoni then Werdzlige; Tå wille the Andelige fnllmäehtige ieke låta lörandra sin Kyrekioriitt. vlhan giorde ther emot en protestation (soin the kallade) contra ('.orreetores leguin Orehrogiie eongregatus. hwilken ännu i nagra Originaler finnes, de dato 8 Martij åhr 1847; oeh vphofwo så hela thet nytlige wäreket. iiiedh en oiuidigh oeh onyttigh protest. Men the andra Rijkzens Herrar och Miin lato sigh doeh intet ifrån sitt upsåt affskräckia. vthan förenie sigh f()r sin afskildnat, at hruka willia thenne nu sammansatte Laghook (ifwer all Rijkel. 'I het oeh skedde, at samma Lagh kom strax hiir ofwan Kohnord oi-h Fidwedh i ahnenl hruuk. men i (Ictla Rijkel ieke tVir Drotl. Margaretas lijdh. som fiir hewijl ;ir.» Tydligen ansåg Iladorph i motsats till Stiernhciiik oeh Loeeenius. alt nuitel i Örehro ieke var en av konungen sammankallad församling för att under konungens ledning hehandla ett fullt utarhetat lagfiirslag utan en sammankomst fin- att på konungens ujipdrag ularhela ett sadant IVirslag. h'rån föirra hälften av 1700-talel härstamma några rällshisloriska arheten, som hehandla protesten. Helt kort omniimnes den i det rätlshistoriska partiet i D. Xehr- .M.4NS Inledning til then swenska iurisprudentiam eivilem, ar 1729 (s. öO) ; »Konung Magnus Eriehson liit wäl på miitet i ()rehro åhr 1847 sammankalla några Lagmän, at (ifwerse. förhätira oeh tilhopasamla Swea oeh (iiiilha Rikes Lagar, hwilka oek fulhraehle en samling», oeh därefter niimnes protesten »hwar igenom oek Kyrekio Ralkarnas (ifwiM seeiule hU‘l aldeU's hindrad». IHl par år senare lar rikshisloriografen .Iac. Wilde upp fragan om protesten oeh (irebroimitet. 1 Sueeiae historia pragmaliea, år 1781 (s. 429). Himnar han vid l)ehandlingen av Magnus luåkssons tid endast en kort notis om protesten ulan alt återge den i delta sammanhang. Men senare i samma arbete (s. 444) återger han en protest, som priisterskapet avgav i ()rehro år 1454. oeh i denna finnes 1847 års protest inlagen och där upplagen såsom det då protesterande prästerskapets egen. I ett senare arbete, Sveriges heskrifna lagars grund, art oeh uprinnelse samt ålder, omskiflelser
20 SIGFRID SJÖBERG och förnyelse, år 1730 (s. 80 f.), lämnar Wilde en nlfVirligare redogcirelse. Han åberopar därvid Hadorphs ovan återgivna framställning men avviker från denna bl.a. i fråga om grunden för arbetet pa den nya lagen, och han för också in en ny uppgift om att protesten före den skriftliga avfattningen framförts inför konungen själv. Han förtäljer sålunda, att Magnus Eriksson år 1347 »låtit i Örebro bålla ett möte utaf Riksens Råd. som skulle öfwerse och jämnka alla Landskapslagar, samt förfärdiga en almännelig Landslag för hela Riket. Därtil synes, jemte andra omständigheter, de almänneliga Rikslagar hafwa gifwit anledning, som nu fullkomligare skulle införas uti den beskrifna Lagen» . . . »Dock ville de werldslige Herrar tillika jämnka och uphäfwa de med hwarannan icke (ifwerenskommande Landskajis Lagar. Ibland dessa bafwa. med andra Riks Råd och Lagmän warit» de i protesten nämnda tre lagmännen. »Härom finnes bewis uti Kleresiets protestation, som emot denna almänna Landslagen samma år den 21 Februar. munteligen hos Commissarierne, och den 8 Martii hos Konungen sielf, samt omsider skrifteligen hos förbemälte tre Lagmän, är worden inlagd». . . »Icke des mindre bar denna almänna Landslagen i (irebro blifwit förfärdigad; men, så mycket man wet, icke utaf Konungen stadfästad, mycket mindre då uti hela riket infördoch antagen». Slutligenhänvisar han till Hadorphs uppgift om hur de världsliga herrarna sig förente och i vilken utsträckning lagen komi allmänt bruk. Wilde synes ha varit den viktigaste källan för många av de följande framställningarna, även i sådana fall där han icke direkt åberopas. Bland annat återfinner man flerstädes uppgiften om uppläsning av protesten inför konungen själv. En ny version av berättelsen om tillkomsten av lagen finner man i ett vid ungefär samma tid anonymt utgivet rätlshistoriskt arbete »Kort samling om ursprung til åtskilliga folks skrifteligen fiirfattade och utgifne lagar», år 1740, med företalet undertecknat T.P.S. Författaren var hovrättsrådet Isac Olivecrona. Han skriver bl.a. (s. 112 f.) efter att ha framhållit, att de skilda och mot varandra stridande landskapslagarna »mera skadeliga än nyttige woro. så kommo Riksens Ständer, uti Konung Magn. Ih'iksons lid. i birstone (»fwerens der om, al desse Landskaps Lagar borde afskaffas och allenast en Landslag uprättas, som
21 STUDIER KRING MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG borde wara gällande ölwer hela Riket», och vidare »Straxt derpa, neniligen åhr 1M47. utwaldes nägre Riksens Herrar och Män, sä wäl af Präste- som werldlsiga stånden, at såsom wittre och Lagkloke, med samnad råd, företaga sig detta angelägna arbetet, tit en ny och allmiin Lags inrättande. Desse, sedan de i Örebro, nagon tid warit församlade, och noga med hwar andra öfwerlagt. om inrättningen af Lagen, begynte de at sammanfatta utkast til en allmen Lands-Lag». Därefter tillägges en berättelse om biskoparnas och prästerskapets handlande vid mötet, vilken icke har nagon motsvarighet i tidigare fcirfattares redogörelser eller i nagon åberopad källa. »Sedan dessa Männer så wida hunnit med detta wärk, at ej mera återstod än Kyrko-Ralkens skäliga inrättning, Aville icke Riskoparne samtycka, at ändring måtte ske uti det, som infiirdt blifwit uti förra Kyrko-Balkerne, besynnerligen angående Testamenten. Arf och Siälagipt» . . . »Men på det Kyrko-Balken ej tit skärskådande widare måtte företagas och rättas, skilde Biskoparne och Prästerne sig från de öfrige, och reste bort, sedan de fcirut emot alt widare företagande, på det högsta protesterat. Hårigenom afstadnade detta fiirehafda arbetet om Lagens fihbättrande en lång tid.» Ytterligare ett anonymt utgivet rättshisloriskt arbete från denna tid behandlar protestbrevet. Det är Utkast til historisk beskrifiling om Swea Rikes äldre province- eller landskapslagar så wäl som allmänna stads- och landslagen. Arbetet trycktes ITirst år 1775 men är enligt företalet författat redan är 1751. TTuTattaren uppges vara rådmanneu i Stockholm ,1. H. Hochschild. 1 detta arbete finner man ännu en variation av berättelsen (s. 70 f.). 1'hiligl denna skulle vid ett möte i Örebro, som här benämnes riksdag, år 1847. ha utsetts de män, som hade att utarbeta lageu. oeh protesten skulle ha tillkommit först när av arbetet endast kyrkobalken återstod, och detta skulle ha inträffat redau den 8/8 samma år. 1 skriften uppges nämligen; »Wid Riksdagen i ()rebro år 1847 (ifwerlades ej allenast under Kon. Magnus 1/ricsons tilsyn, om eiiskilta Lagars afskaffaude. utan blef ock sådant i wärket ställt, sålunda, at denna fiirrättning updrogs åtskilliga fiirstandiga Män, dels af Kyrko- dels Politiska Ståndet, ibland hwilka Stiernhöök i synnerhet nämner Lagmännen Ulpho Ambernus och
22 SKiFHll) S.IÖBFHCi Algolhiis Heiunliclus. hwilka saniinaiidragil lui waraiule LandsOch i en scnaro del under rubriken »Medel-La^en», diir t'drtatfaren säf^er sijf antöra Hadorphs tanke Iran företalet till dalalai'en. forlsättes beskrivningen: »Sedan ofwannäninde på Kiksdagen i ()rebro ... til Lagarnas iifwerseende utsedde Miin bragt i ordning de tifriga Lag-Balkarne. worn de äfwen sinnade, hwarest det priifwades luidigt. al likaledes fiirbiillra C.apillen oin Kyrko-w;isend('t. eller Kyrko-Balken. men deremol salle sig Depnlerade af Prästerskapet genom en så kallad Protestation af den 8 Martii 1847. emot de i Örebro fiirsandade, som ägde at (ifwerse Lagarna», varefter i fortsättningen Hadorphs framstiillning följes. Man finner vidare fragan behandlad i en rad historiska arbeten fran senare hälften av 17()0-talet oeh första hälften av 180()-talel. Del är hiir tydligen ieke fråga om framstiillningar. som grunda sig pa närmare studier av proteslhrevet eller andra källor, nian i hnvndsak om kortfattade redogcirelser för allmänt antagna asikter. .Sahinda synas samtliga här avsedda fiirfattare förutsätta, att ett lardigt lagfiirslag fiirelåg vid (irebronuitet och likaså ftirnlsälla. all konungen \arit närvarande vid imitet. .Vnlingen anges detta uttryckligen eller framgår a\ beteckningen på nuitet, »herredag eller »riksdag». ]‘hi sadan uttrycklig uppgift oin konungens närvaro finner man hos Olof v. D.alin i Svea Rikes historia, del 2. år 1700. och hos .\M)I-:rs .\f Botix i Ulkasl till svenska folkets historia, år 17Ö7. där emellertid intet niimnes om nuitels karaktär, v. Dalin fiirtäljer sålunda (s. 484 f.): »sedan Magnus gjcnd hvarjehanda Fiirordningar till Xoriges och Islands nittelse. wiinde han sig lil .Sverige igen och war i ()rebro fiirst pa åhret 1847 at bekräfta den .Vlmänne .Sveriges Lag. som . . . af ofvannämnde Riksens Råd och I.agmän war öfversedd och förbii t Irad». af Bolin anmiirker endast IS. .‘l.’U f.i. all »niir denne Lagen 1847 i ()rel)ro af Konungen skulle l)ekräflas. inlade de Andelige jäf och fiirbehåll däremot». Bet(‘ckningen »riksdag» fiir (irebromiitet fiirekommer i den historiska inledningen till landshövdingen Joh.\n Ffnc.ks handbok (lenväg til kundskap och idiivning af .Swensk lagfarenhet. år 1701 Ä 1702. och i SvFX L.\(.i:iunnx(;s Swea Rikes Historia ifrån dt' äldsta tider til de niirvarande. del 8. år 1770. Fnnck uppger |s. 14). atl sa fö)rfaltad(“ Magnus Eriksson Smeek år 1847 en allmän
‘2'^ STUDIKH KHING MA(iNUS ERIKSSONS LANDSLAIi l.;ig))()k, och ulj'al' then på Riksdagen i Örebro then 8 Martii samma år». Lagerhring, som särskilt intresserar sig t'(")r inneIxirden av protesten, som behandlas nedan i § b, anlcir beträt'1'ande ()rt‘brom(")tet (s. 245). all man l)lev »intet liirdig med det nya oeb allmiinna Lagwärket ITirr än år 1347, då det vid Riksdagen i OiH'bro skulle pnilwas» och lilbigger »och lär Utkastet blilwit al' alla de werldslige 1'ullkomligen gilladt». Den fr)rste t'r)rlatlare. som använt beteckningen »herredag» I'iu' m(')lel. d(Mi beteckning som i lortsättningen blev den allmänt \edertagna, synes ha varit riksbistoriograten Anoeks Sghönberg i .Samling af historiska lirel', andra flocken år 1777 och tredje flocken år 1778. Han framhåller där särskilt, all omsliindighelerna kring (■)rehromötel äro allmänt bekanta. 1 sjuttonde lirevet, daterat 1772, skriver han sålunda |s. 198): »Hvad almänt vilterligt iir. heh(')fver jag icke här mångordigt utföra, om del <”)de. som Iriiffade den almänna Lag för hela riket, hvilken under Konung Magni löäcssons regering hlifvit af samteliga Landskaps-Lagarna sammandragen . . . Det är bekant, huru denne . . . lagf(')rhättring. ig(‘nom de Andeliges motstånd, vid Herredagen i (hehro år 1847. hief f(■)rhindrad . . .» och i aderlonde hrevet (s. 12): »Det är bekant, al en almän Tainds-Lag f(')r hela Riket utarl>elades i Konung Magnus hh icssons tid. af nagra mogna män. Huru den hindrades af de -Vmh'liges motstånd . . . ifrån utarbetningen deraf uteslutne . . . är nogsamt veterligl. oc‘h denne Medel-Lagens ("Kle af Herr Wilde i synnerhet lilriickeligen ntredl». Han hänvisar utom till Wilde även till Hadorph och v. Dalin. Hans viirdering av kiillorna framgår av hans uttalande )s. 187): »Den liirde .lacoh Wilde har, som bekant är, i en serskill skrift. f(‘)rest;ill .Sveriges heskrefna Lagars grund, ålder och omskiften, der de gamla Lands-Lagarnas Historia vidare iir afhandlad, hvarom också Hadorph i U(')relalet till Dala-Lagen anf(')rl artiga anmiirkningar». Den finske riillsvelenskapsmannen ^[ATHIAS ('.ALONli s hehandhub' landslagens tillkomst i sina fi'ueliisningar vid Aho Akademi. Uraelectiones in iurisprudentiam civilem. avslutade år 1810.*' i rnoliisniiigarna ulgåvos visserlij^tai av trycket t'in'st är IttOS, men do ■\'or() v:U käiuia ocli iii)i)iii;irksamiiiaile \ i(l doii tid då de hållits, ('.aloniiis föreliisiunf’ar samlade niiinlif'en åhörare iiveii från .Sverige oeli ieke endast l)land de studerande idan iiven hland »mognade :iml>elsmän» och he\arades i talrika
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=