att lagstifta mot hetspropaganda utan att inskränka yttrandefriheten gå några år tillbaka i tiden, till den diskussion som förekom i riksdagen angående hetspropagandan som riktade sig till skolungdomen. Där återkommer samtliga teman,men även ett tydligare fokus inte bara på kritikrätt och yttrandefrihet, utan också på behov av lagreglering av mänskliga rättigheter på en mer generell nivå. Varför är detta då intressant? Jo, under några år, i glappet mellan Straffrättskommitténs förslag och det som slutligen skulle bli det nya stadgandet om hets mot folkgrupp, så uppmärksammades att den antisemitiska propagandan fortfarande var livaktig. Detta trots att Andra världskriget hade tagit slut. Det som debatterades var förekomst av antisemitisk propaganda riktad mot skolungdomar vid landets läroverk. Även om debatten handlade om propaganda riktad mot skolungdomar valde några riksdagsledamöter att lyfta mer principiella frågorna kring hetspropagandan. Flera var kritiska mot vad man såg som obenägenhet att ta den antisemitiska rashetsen på allvar och påpekade att det var farligt att tro att Sverige var immunt mot sådan hets. Det framfördes också krav på grundlagsskydd mot rashets och med argument om att ”Det borde vara Sveriges riksdags sak att stadga tillräckligt laga skydd mot rashetspropagandan, en grundlagsfäst garant för de elementära mänskliga rättigheterna.”28 År 1947 var det framför allt frågan om att hantera antisemitisk propaganda i tryckta skrifter som debatterades. Det påpekades att tryckfrihetsförordningen inte räckte till för att hantera den uppkomna situationen och att reformer behövdes också där, inte bara i strafflagen. Frågan som ställdes i debatten var vad som gjordes för att hantera propagandan. Manne Ståhl (fp) menade att det inte räckte med upplysning, utan andra medel måste till. Samtidigt uppmärksammades att oavsett vilka dessa medel var, så handlade det inte om en risk för kritikrätten eller yttrandefriheten enligt motionären. 28 Första kammarens protokoll nr 15, 1946, s. 8. 88 Huvudsaken synes vara, att från statsmakternas sida åtgärder snarast vidtagas mot denna andliga smitta. Det behöver knappast tilläggas, att sådana åtgärder på intet sätt skulle kollidera med den åsiktsfrihet, som är oskiljaktig från varje demokrati. Tvärtom förhåller det sig så, att rashets innebär undertryckande av elementärt mänskliga och demokratiska grundsatser.29
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=