att lagstifta mot hetspropaganda utan att inskränka yttrandefriheten ordningen genomföras som möjliggjorde att ingripa mot skrifter med sådant innehåll.22 Följaktligen fanns inte förslaget om ett stadgande mot hets mot folkgrupp med, när regeringens proposition presenterades för riksdagen. När Första lagutskottet förberedde propositionen inför omröstningen i kamrarna konstaterade dock utskottet att det redan år 1942 och 1943 ställt sig positiv till en reglering av hetspropagandan och att utskottet fortfarande var av samma uppfattning. Utskottet hänvisade till sitt uttalande år 1942 där det konstaterades att Första lagutskottet hänvisade även till att Åke Holmbäck (fp) lagt en motion i första kammaren med innehåll att riksdagen, i stället för det förslag som regeringen lagt genom sin proposition, skulle anta det förslag till lagstiftning som Straffrättskommittén presenterat.24 Holmbäck argumenterade för att kommitténs förslag, till skillnad från regeringens, innebar ett klart och tydligt fördömande av rashets i både tal och skrift. Utskottet påpekade också, apropå riskerna med att ett stadgande om hets mot folkgrupp skulle kunna uppfattas som en inskränkning av kritikrättenatt 22 Prop. 1948:80, s. 202 f. 23 Första lagutskottets utlåtande nr 39, 1948 s. 33. Se även Första lagutskottets utlåtande nr 42, 1942. 24 Motion i första kammaren, nr 280, 1948. 25 Första lagutskottets utlåtande nr 39, 1948 s. 33. 86 Första lagutskottets utlåtande – i polemik med regeringen? till hat hetsande uttalanden mot andra medborgargrupper med utgångspunkt i deras ras eller religion sårade den allmänna anständighetskänslan och icke borde tolereras samt att genom deras kriminalisering skydd skulle beredas för ett viktigt samhälleligt ordnings- och anständighetsintresse.23 en sakligt underbyggd kritik, som framföres i hyfsad form, skall alltså icke drabbas av straffbudet, även om den är obehaglig eller skadlig för den berörda folkgruppen.23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=