att lagstifta mot hetspropaganda utan att inskränka yttrandefriheten Straffrättskommitténs förslag fick omfattande kritik när det gick ut på remiss. Ett antal remissinstanser, bland annat Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasatte om det fanns behov av lagstiftning.17 Andra, som länsstyrelsen i Malmöhus län, påpekade att förslaget riskerade att inte bara inskränka yttrandefriheten och begränsa kritikrätten utan även riskera att öka motsättningarna i samhället. Detta genom att lagförslaget kunde ses som en privilegiering av vissa befolkningsgrupper. Länsstyrelsen i Västmanland var inne på samma teman i sitt remissvar. Man menade både att det inte fanns ett konstaterat behov av lagstiftning och att en sådan lagreform skulle kunna ses som gynnande av en folkgrupp över andra. Länsstyrelsen hade Kritiken ledde till att regeringens proposition, som presenterades år 1948, inte innehöll något förslag till kriminalisering i form av hets mot folkgrupp. 16 SOU1944:69, s. 229. 17 Prop. 1948:80, s. 197. 18 Prop. 1948:80, s. 198. 19 Prop. 1948:80, s. 199. 84 Även om i nuvarande läge dylikt rättsskydd kunde anses behövligt och önskvärt, komme sannolikt ett sådant avsteg från principen om fri kritikrätt att uppfattas såsom ett gynnande av judarna framför andra jämförliga grupper. Fara uppkomme då, att man genom den föreslagna lagstiftningen – i stället för att såsom avsett dämpa den antisemitiska propagandan – komme att giva ny näring åt densamma.18 en känsla av att en lagstiftning av denna art kunde komma att på många håll anses såsom icke överensstämmande med en demokratisk uppfattning om lika rättsskydd åt statens samtliga medborgare. Därmed skulle ock särlagstiftningens syfte bliva förfelat.19 endast mot en propaganda, som arbetar med hotelser, osanna uppgifter eller påståenden vilka på grund av sin form eller eljest äro att anse som smädelser.16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=