görel granström rummet stadgade att: ”Hotar, förtalar eller smädar någon offentligen folkgrupp med viss härstamning eller trosbekännelse, dömes för hets mot folkgrupp till böter eller fängelse.”1 Reformen var inte oomstridd. Frågan om en kriminalisering av hetspropaganda hade tagits upp i den svenska riksdagen genom motioner i bägge kamrarna år 1942 och 1943 och det var framför allt den antisemitiska propagandan som lyftes som ett problem.2 Det påpekades att den sortens propaganda hade blivit alltmer vanligt förekommande i det svenska samhället, och det både i tal och skrift. Första lagutskottet höll vid båda tillfällena med om att en reglering behövdes, men påpekade att en översyn av strafflagen genom Straffrättskommitténs arbete var på gång och att frågan om en eventuell kriminalisering fick vänta tills kommittén lämnat sitt förslag.3 År 1944 kom så Straffrättskommittén med sitt betänkande där det föreslogs att en kriminalisering av hetspropaganda skulle genomföras. När regeringen år 1948 presenterade sin proposition med förslag till ändringar i strafflagen fanns dock inget förslag om kriminalisering av hetspropagandamed.4 Departementschefen hade tagit fasta på att flera remissinstanser uttryck kritik mot förslaget, bland annat ifrågasattes om hetspropagandan verkligen var ett så stort problem i det svenska samhället och om inte en skyddslagstiftning i stället skulle kunna ses som att vissa grupper blev gynnade på andra gruppers bekostnad. Regeringen valde i stället att föreslå en utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelsen om förargelseväckande beteende. Första lagutskottet stod dock fast vid den uppfattning som man framfört tidigare och lade i stället fram ett förslag som i mångt och mycket överensstämde med Straffrättskommitténs förslag. Det var också detta förslag som röstades igenom i riksdagen år 1948 och det nya lagrummet trädde i kraft året efter. 1 11 kap. 7 § strafflagen. 2 Motion i första kammaren, nr 179, 1942, motion i andra kammaren, nr233, 1942, motion i första kammaren, nr 90, 1943, motion i andra kammaren, nr 137, 1943. 3 Första lagutskottet utlåtande nr 42, 1942. Första lagutskottet utlåtande nr 34, 1943 4 Se SOU1944:69 Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten, samt Proposition 1948:80 med förslag till lag om ändring i strafflagen m.m. 79
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=