en oväntad vänskap? två jurister i mussolinis italien dade därigenom större delen av biblioteket. Efter krigsslutet återgick byrån och biblioteket till Ghiron som fortsatte som professor och advokat fram till sin död 1955. Ghiron och De Sanctis hade samarbetat i flera viktiga immaterialrättsliga sammanhang, inte minst i den upphovsrättsliga lagkommission som reformerade den italienska upphovsrätten. De var särskilt inbjudna som experter av Mussolinis minister för press och propaganda.31 De Sanctis skriver i minnesrunan att han och Giron var vänner, och vänskapen fortsatte även efter införandet av raslagarna. Det framstår som – i alla fall i efterhand – att De Sanctis ogillade lagarna. En annan intressant sak är att Ghiron faktiskt satt i lagkommissionen fram till åtminstone år 1937, som expert särskilt utsedd av en av Mussolinis ministrar. Ghiron var länge lojal med fascistregimen, det framgår i Il Diritto di Autore. I en recension från år 1937 av Ghirons nya kursbok i industriellt rättsskydd, lovprisas Ghiron för att ha lyssnat in de politiska stämningarna. Han citeras: ”Det gemensamma intresset i våra institutioner står högt över det individuella” ... och ”därför, medan det individuella intresset av patenten rör ett temporärt åtnjutande av juvelen, så gäller det kollektiva intresset det eviga, den oavbrutna utvecklingen av det träd som växer under seklers gång.”32 Även när det gäller Ghiron frågar man sig vad det var som fick honom att löpa med. Fram till raslagarnas införande kanske hans judiska bakgrund inte spelade någon roll, varken för honom själv eller för fascisterna. Men från 1938 blev det omöjligt för honom att verka som jurist och han tvingades att leva som gömd. 31 Ministern var Dino Alferi. Om kommissionen, se La Riforma della legge sul diritto di autore (1937). Costituzione di una commissione di studio, Ministerio per la Stampa e la Propaganda – Direzione Generale per il Teatro “Direttive ed elemienti di studie per la reforma della legge sul diritto di autore”. Roma 1937-XV. Publicerad i Il Diritto di Autore 1937, s. 38–42. Se särskilt s. 38–39 med vidare referenser. 32 Min översättning. I original: ”L’importanza collettiva delle nostre istituzioni è di gran lunga superiore a quella individuale”…”cosicché, mentre l’importanza individuale del brevetto concerne il temporáneo godimento della gemma, l’importanza colletiva concerne i perpetuo, ininterrotto sviluppo dell’albero ultra secolare.” De Sanctis, Valerio, Nuove publicazioni. Mario Ghiron, Corso di Diritto Industriale, Il Diritto di Autore, 1937, s. 141. 60
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=