marianne dahlén illegalt verk. Offentligrättsligt elimineras judiska verk och rättigheter, liksom för illegala verk, genom förbud och straff. Som framgår argumenterar De Sanctis här för att lagens (offentligrättsliga) förbud faktiskt är i linje med vad som gäller inom upphovsrätten generellt, vilket han anser legitimerar lagens förbud mot verk skapade av judar. De Sanctis försökte med sin rättsdogmatiska argumentation överbrygga konflikter med annan lagstiftning: den nya lagen stod varken i strid med den italienska upphovsrättslagen eller internationella konventioner, eftersom verket (som sådant) fortfarande var skyddat. (De Sanctis var en flitig och aktad deltagare i internationella sammanhang och ville kanske därför vara noga med att visa att lagen inte stred mot internationella konventioner). Han framhåller att lagen är specifik: den omfattar ”bara” de verk som finns uppräknade i lagen, all annan upphovsrättslig verksamhet regleras fortfarande enligt tidigare regler. Han lägger till att lagen ”på grund av sin natur” inte får tolkas extensivt.22 För att ge än mer tyngd åt sina resonemang hänvisar han till att Bernkonventionen ger medlemsstaterna rätt att kontrollera eller förbjuda spridning, framförande eller utställning av ett verk eller en produktion om landets myndigheter anser det nödvändigt.23 De Sanctis diskuterar också lagens konsekvenser för arv och andra överlåtelser. Han konstaterar att den upphovsrätt som omfattas av lagen inte kan ärvas. Beträffande avtal om överföring av rättigheter som ingåtts före lagens ikraftträdande gäller att den som övertagit rättigheten ska fullgöra avtalet, alltså betala. Beträffande grammofonkontrakt, som innebär en förpliktelse om framtida utbetalningar, utsläcks skyldigheten att betala. Avtal som ingåtts efter lagens ikraftträdande blir nulliteter. Till slut för han en ingående diskussion om hur man ska gå tillväga när ett verk är skapat av en judisk och en icke-judisk upphovsperson gemensamt. Slutsatsen blir att beroende på om det går att särskilja de individuella prestationerna kan en domare ”frigöra” upphovspersonernas delar i verket och tillämpa lagen på den judiska delen av verket – eliminera den 22 De Sanctis, Sulla tutela delle opere alla cui creazione hanno partecipato elementi ebrei, s. 109. 23 Convention for the Protection of Literary and Artistic Works, artikel 17. 55
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=