en oväntad vänskap? två jurister i mussolinis italien musik, scenografi, dramatik eller annat bidrag. Förbudet gällde även importerad utländsk film. Judar som överträdde förbudet bestraffades med böter – alltså ett lindrigare straff än för äktenskap mellan icke-judisk och judisk person, där straffet var fängelse. Frågeställningen för artikeln var hur lagens upphovsrättsliga konsekvenser skulle hanteras. De Sanctis hade en systematisk blick på lagen. Efter en beskrivning av lagen placerar han den i sitt systematiska sammanhang: de italienska raslagarna som främst hade judar som målgrupp. Han hänvisar till raslagar av mer generell karaktär där frågan om vem som skulle betraktas som jude och vilka yrken som inte fick utövas av judar definierades.21 Därefter konstateras att den nya lagen inte ger besked om hur de förbjudna verken och de utsläckta rättigheterna ska betraktas rent juridiskt. De Sanctis föreslår en analogi med annan lagstiftning, en klassisk lösning. De utsläckta rättigheterna ska betraktas på samma sätt som i fråga om ”illegala” och ”omoraliska” verk – vad som omfattades angavs inte i artikeln men det rörde sig troligtvis om verk med innehåll som stod i strid med lagen och verk som hade innehåll som stred mot rådande moral (vilket antagligen avsåg pornografi och liknande). De Sanctis finner ett tydligt erkännande i doktrinen av att sådana verk fortfarande kan omfattas av ett ”objektivt” upphovsrättsligt skydd samtidigt som rätten att utöva det upphovsrättsliga skyddet ”paralyseras”. Samma sak bör enligt De Sanctis gälla i fråga om upphovsrätten till judars verk i underhållningsbranschen. Skyddet för själva verket (filmen, musiken, scenografin, manuskriptet) ligger fast, inklusive verk som uppförs eller sprids utanför Italien men är skapade av italienska judar, och i Italien verk skapade av utländska judar.Verket är upphovsrättsligt skyddat,men den judiska upphovspersonen förlorar möjligheten att utöva upphovsrätten. De Sanctis slår fast att när det gäller illegala verk är två vägar tillåtna, en privaträttslig och en offentligrättslig. Analogt elimineras judars rättigheter privaträttsligt enligt principen att inga ekonomiska rättigheter kan uppstå ur ett 21 R.D.L.17 novembre 1938 n.1728, som generellt definierade vem som skulle betraktas som jude (art. 8), och Legge di 29 giugno 1939 n. 1054 om förbud för judar att utöva vissa yrken. 54
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=