”rättvisan är icke något inskränkt kommunalintresse” Undersökningen visar slutligen att även 1800- och 1900-talets jurister var medvetna om att en centralisering av domstolsväsendet och utnämningsmakten beträffande domare, i syfte uppnå ökad professionalisering, inte enbart var av godo. Trots professionaliseringen, den ökade anställningstryggheten,och den därmed sammanhängande känslan av oavhängighet, som låg i val- och nomineringsförfarandets avskaffande, riskerade åtgärderna också att leda till minskad transparens ur medborgarsynvinkel och en ökad känsla av avstånd mellan domstolarna och lokalsamhället. Vid de tillfällen då dömandet rörde lokala angelägenheter riskerade detta avstånd att bli särskilt framträdande. En tydligare uppdelning mellan rättskipning och lokal förvaltning måste således gå hand i hand med utvecklingen, så att medborgarinflytandet kunde finna sin rätta plats i rättsstaten. Om 1800-talets rättsstatsidéer ledde till centralisering och förstatligande av domstolsväsendet så har arbetet under framför allt 2000-talet fortsatt för att, inom ramen för det centrala domstols- och utnämningsväsendet, öka transparensen i utnämningsförfarandet och kontakten mellan stat och (rätts)samhälle, i syfte att uppnå både bättre kontroll av domarkårens koppling till centralmakten och en ökad oavhängighet från den. Införandet av domarnämnden och reglerna om dess sammansättning kan ses som ett exempel på denna samtida utveckling. 46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=