adamcroon stans och förenandet av stad och land hade alltså sin grund redan i 1800talets rättsstatsföreställningar och därmed i kritiken mot och nedmonteringen av stånds- och privilegiesamhället. Insikterna om vilka krav som måste ställas på en rättsstat som skulle präglas av legalitet, likformighet och förutsägbarhet i rättstillämpningen samt av det allmännas formella likabehandling av medborgarna, tycks därefter enbart ha vuxit sig starkare i takt med rättsutvecklingen. Upprätthållandet av ett system för domartillsättningar som politiserade uppdraget och därför motverkade statens akademiserings- och professionaliseringssträvanden gick stick i stäv med sådana enhets- och likabehandlingsambitioner. Ur rättsstatlig synvinkel framstod det vidare inte längre som möjligt att rättfärdiga förekomsten av två olika domarkårer inom landet, ofta med olika utbildningsbakgrund och känsla av anställningstrygghet. Metodologiskt är det därför också intressant att notera hur såväl de olika utredarna som företrädarna för rättsvetenskapen använde sig av rättshistorien för att motivera sina förslag. Som framgått ägnades de rättshistoriska orsakerna till reglernas uppkomst ett stort intresse och de undersöktes och redovisades noggrant, inte minst i utredningarna. De rättshistoriska undersökningarna tycks dock hela tiden ha tjänat ett juridiskt syfte, nämligen att möjliggöra en jämförelse mellan dåtidens och samtidens juridiska behov, för att slutligen resultera i en utvärdering av gällande rätt. I utredningarna, liksom i de rättsvetenskapliga reflektionerna över regleringen, framträder den rättsgenetiska tvekampen mellan gammalt och nytt således alltid tydligt. På idéplanet tycks det traderade rättsläget hela tiden ha dragit det kortaste strået, medan det tog betydligt längre tid för lagstiftaren att i praktiken frigöra sig från de gamla institutionella strukturerna. En metodologisk utmaning för den rättsgenetiskt orienterade rättshistorikern skulle därmed kunna vara att välja perspektiv för att beskriva den juridiska förändringens inträde och slutpunkt. Någon egentlig motsättning mellan det idémässiga perspektivet och det konkreta lagstiftningsperspektivet kan emellertid inte sägas existera, eftersom de endast bör betraktas som olika abstraktionsnivåer i rättssystemet. Båda perspektiven bidrar således till att förklara den gällande rätten och ett val mellan dem vore därför motsägelsefullt. 45
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=