”rättvisan är icke något inskränkt kommunalintresse” Utredning tog sig också an frågan om relationen mellan rättskipning och förvaltning och menade att stadsdomstolarnas dubbla roll i detta avseende slutligen också måste upphöra. Sedan den nya kommunallagens ikraftträdande år 1953 skulle magistraten inte längre ha hand om den kommunala förvaltningen, utan den övergick till att helt uppfattas som en statlig förvaltningsmyndighet på lokal nivå.77 Magistratuppdraget, i den mån det fanns kvar, borde därför, enligt utredarna, överflyttas till andra lämpliga myndigheter och kommunalborgmästaruppdraget borde vidare avvecklas.78 Kommittén stödde sig härvidlag på den tidigare Stadsdomstolsutredningens slutsatser.79 Den utredningens ställningstaganden vilade, enligt kommittén, i sin tur dels på vetenskapliga eller ”doktrinära” föreställningar om den systematiska skillnaden mellan rättskipning och förvaltning och dels på uppfattningen att de återstående förvaltningsuppgifterna inte krävde en domares juridiska kompetens.80 Kommittén framhöll slutligen också att stadsdomstolsutredningen inte velat införa lagstadgat ämbete som en del av den kommunala förvaltningen. Detta skulle, enligt utredningen, inskränka kommunernas rätt att själva organisera sin förvaltning, en uppfattning som kommittén delade.81 Kommitténs slutsatser omsattes i lagstiftning som trädde ikraft år 1965. Det tog ungefär 80 år av reformarbete att avhjälpa de rättsstatliga brister som Nya lagberedningen hade uppmärksammat i sitt betänkande från 1880-talet.De argument som då framfördes för ett förstatligande av städernas domstolar kom dock, i näst intill oförändrat skick, att traderas till senare utredningar.Även de uppfattningar som framträdde i 1800-talets offentligrättsliga doktrin kom att vinna gehör hos flera av 1900-talets rättsvetenskapliga företrädare. De ideologiska utgångspunkterna bakom 1900-talets förstatligande av det svenska domstolsväsendet i första in77 Ibid., s. 66. 78 Ibid., s. 43 och 69. 79 Ibid., s. 65 ff. 80 Ibid., s. 65. 81 Ibid., s. 65 f. (Stadsdomstolsutredningen) och s. 69 (kommittén själv). 44 Avslutning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=