adamcroon I den särskilda utredningen från 1933 framhölls emellertid åter uppfattningen att det rådande systemet med särskilda valberedningar (kallade korporationer) inte var tillfredsställande, då dessa valberedningar, till skillnad från i politiska ärenden, inte kunde identifiera vilken kompetens som behövdes.62 Det fanns också en risk för att lokalpolitiska hänsyn skulle motverka möjligheten att rekrytera personer med erforderlig kompetens och erfarenhet.63 Angående den framtida utvecklingen skulle stadsrättskipningen, enligt utredningen, i sin rådande form dock ”[…] bibehållas allenast i de städer, som genom sin folkmängd, sina ekonomiska förhållanden och andra omständigheter ägde förutsättningar att uppbära en egen rättsskipning av tillräcklig styrka.”64 Det noterades också att antalet självständiga stadsdomstolar redan minskade, då Kungl. Maj:t i städer där borgmästartjänsten blev ledig och borgmästaren utgjorde den ende lagfarne ledamoten, ensidigt, enligt 2 § i lag lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende, ägde upphäva stadens domsrätt och slå samman staden med landsortens domsaga.65 Syftetmed detta var att minska nämndemannakaraktären hos rådmännen i städerna och öka graden av lagfarenhet. I rådhusrätterna skulle således som utgångspunkt sitta tre lagfarna ledamöter.66 Processlagberedningen refererade också till proposition (1931 nr 80) och de förslag som däri hade lagts avseende domartillsättningarna i städerna. Utredarna noterade att riksdagen, sedan tiden för propositionen, gillat regeringens förslag att uppluckra kravet på Kungl. Maj:ts bundenhet till städernas förslag på tre personer genom att möjliggöra avsteg om särskilda skäl förelåg – detta för att ge ”de allmänna befordringsgrunderna” bättre genomslag.67 Utredningen anförde dock för egen del att den ansåg att valprocessen för 62 SOU1938:44, s. 22. 63 Ibid., s. 17 f. Utredarna citerade här departementschefen Gärdes yttrande i propositionen 1931 nr 80 som följt på Processkommissionen. 64 SOU1938:44, s. 7. 65 Ibid., s. 7 f. 66 Ibid., s. 7. 67 Ibid., s. 16 f. Angående uttrycket allmänna befordringsgrunder, med vilket måste anses avse regeringsformens kriterier för tillsättningen av statliga ämbeten, se SOU1931:33, s. 17 f. 41
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=