”rättvisan är icke något inskränkt kommunalintresse” Svårigheterna att, i modernare mening, etablera skillnaden mellan ämbete och förtroendeuppdrag samt mellan rättskipning och förvaltning, avspeglade sig alltså i rådmansvalen. Även andra bestående organisatoriska aspekter bidrog till känslan av att tjänsterna i själva verket utgjorde en hybrid mellan en anställning och ett förtroendeuppdrag:Enligt Blomberg räknades visserligen alla domare till ämbetsmannakåren, även om de fått sin fullmakt av annan myndighet än Kungl. Maj:t.51 De skulle således också, i likhet med de ämbetsmän som utnämndes enligt 28 § i regeringsformen, vara skyddade mot skiljande från sin tjänst utan föregående rannsakning och dom enligt regeringsformens 36 §.52 Kopplingen till staten och karaktären av anställning, snarare än förtroendeuppdrag, fanns också ifråga om stadsdomarnas ersättning, vilken gavs i form av lön till både rådmän och borgmästare. Städerna hade, som påpekats, å ena sidan, att svara för avlöningen av sina domstolsanställda, men lönerna fastställdes sedan lång tid tillbaka i rättshistorien, å andra sidan, av Kungl. Maj:t, ibland i strid med besluten angående ersättningsnivåerna från städernas politiska organ.53 Processkommissionen menade dock att även ett mandat på livstid, vilket i och för sig hade kunnat likställas med en anställning, utgjorde ett osäkerhetsmoment för den enskilde domaren. Även om domaren i praktiken genom livtidsmandat garanterades ett oberoende från sin väljarkår 50 Ibid. 51 Blomberg, Den nordiska förvaltningsrätten, s. 121. 52 Om domarkårens anställningsskydd,se Sundqvist, Martin, Domstolsliknande myndigheter och myndighetsliknande domstolar, I: Peterson, Claes (red.), Den svenska förvaltningsmodellen (s. 234–256), Stockholm 2020, s. 242 f. Angående kopplingen till 36 § 1809 års regeringsform, Blomberg, Hugo, Om de konstitutionella garantierna för domstolarnes oafhängighet och själfständighet, Tidsskrift for rettsvitenskap, årgång 9 (s. 55–84) 1896, s. 74 f. Beträffande den omdiskuterade frågan om gränsen för 36 § tillämpningsområde, se Lagerroth, 1809 års regeringsform. Dess ursprung och tolkning, s.81 ff. 53 Se SOU1933:31, s. 10 f. 38 rådmanstjänsternas tillsättande på livstid. Att rådmansvalen skulle ske för viss tid (10 år) fastslogs exempelvis så sent som 1838 för Vänersborg; först 1876 gjordes rådmansämbetena därstädes fasta. Liknande exempel kunna anföras från flera andra håll. Det synes också i stor utsträckning hava förekommit att borgerskapet var skyldigt att efter tur tjänstgöra som extra rådmän (upphörde exempelvis i Kalmar först genom k. br. 7 febr. 1868).50
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=