adamcroon domstolar.40 Herlitz utredning från 1920-talet, 30 år efter Blombergs framställning, visar dock att detta på intet sätt hörde till ovanligheterna vid 1800-talets slut och att juridiskt outbildade rådmän även utgjorde en samtida företeelse, om än endast i de mindre städerna.41 Även Processkommissionen anmärkte att lekmän fortfarande beklädde domartjänster i de mindre städerna och att domaruppdraget, som Herlitz också påpekat, då ofta kombinerades med andra uppdrag.42 En annan aspekt av utvecklingen sedan tiden efter Nya lagberedningens betänkande, vilken bidrog till att successivt minska skillnaden mellan stad och land, var dock att de nya samhällen som växte fram inte längre tilldelades egen jurisdiktion som en del av sina stadsrättigheter. Rätten till egen jurisdiktion hade bortfallit genom reformer år 1904, varför de nya samhällena förblev underställda den befintliga landsortsjurisdiktionen.43 Möjligheten att överföra förslags- och valrätten till de domsagor där stad- och landsjurisdiktion förenades genom sammanslagningar, vilket också utgjorde en samtida tendens, avfärdades vidare av utredningen, vilket pekade i en riktning av förstatligande och enhetsskapande.44 Behovet av att utforma enhetliga kriterier för tillsättandet av alla landets domartjänster betonades, genom att Processkommissionen upprepade Nya lagberedningens krav på ett avskaffande av städernas förslags- och valrätt. Måttstocken vid tillsättningen av alla landets domare borde, enligt utredningen, vara den som enligt 28 § i regeringsformen gällde för alla statliga fullmaktstjänster, nämligen uteslutande förtjänst och skicklighet: 40 Se Blomberg, Den nordiska förvaltningsrätten, s. 127. Om rättsutvecklingen i ett längre perspektiv se SOU1923:26, s. 10 ff. 41 SOU1923:6, s. 95. 42 Se SOU1926:31, s. 19. 43 SOU1926:31, s. 72. Se också SOU1923:6, s. 44. 44 Se SOU1926:31, s. 27. Av 2 § i Kungl. Maj:ts nådiga Förordning om kommunalstyrelse i stad; Gifven Stockholms slott den 21 mars 1862 hade tvärtom framgått att ”Stads och landskommun må i allmänhet icke under gemensam kommunalförvaltning förenas. Denna ursprungliga tanke hade dock ändrats. 35 Att överföra den i fråga om stadsdomarna nu tillämpade valprincipen på hela landet synes icke böra ifrågakomma. Såsom grund för lagfarna domares till-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=