adamcroon Redan för Nya lagberedningen framstod emellertid uppdelningen i jurisdiktion mellan stad och land, på grund av den allmänna industrialiseringen i landet, inte längre som en rättspolitiskt relevant faktor att ta hänsyn till, utan istället som något ”i högsta grad egendomligt” och som ett arv av ”ett numera försvunnet samhällsskick.” Utredarna utvecklade denna uppfattning och i det de framhöll: Den föreslagna reformeringen av jurisdiktionen och utnämningssystemet när det gällde domare ansågs rent av ”[…] återbörda till samhället i dess helhet en myndighet, hvaraf det ej utan olägenhet kan vara i mistning och som det uppenbarligen endast af ekonomiska och administrativa anledningar tillsvidare låtit komma ur sin hand”.30 Utredarna ansåg dock samtidigt att förändringen inte skulle hastas fram.31 Processkommissionen upprepade några av Herlitz och tidigare utredares slutsatser i sitt betänkande från år 1926. Ståndssamhällets organisation av städerna ställdes av utredarna i relation till det moderna samhällets rättsstatliga ambitioner: 27 SOU1923:6, s. 43. 28 Nya Lagberedningen, del 1, s. 10. 29 Ibid., s. 9 f. 30 Ibid., s. 12. 31 Ibid. ”Då likställighet emellan stad och land sålunda anses böra ega rum, bör emellertid noga uppmärksammas att denna likställighet endast framhålles som ett framtidsmål icke såsom en åtgärd, som genast och omedelbart skall fullständigt genomföras.” 31 Att hela den anordning hvilar på principiellt origtig grund lärer svårligen kunna förnekas. Uppenbarligen utgår den från historiskt gifna förutsättningar, som numera ej ega samma betydelse som förut. […] Olikheterna i sedvanor, näringsfång, industri och allmänna intressen äro numera allt för obetydliga att rättfärdiga ett strängt åtskiljande af stad och kringliggande landsbygd i olika jurisdiktioner […].29 [S]tädernas judiciella avskildhet från landsbygden berodde i äldre tider på hela det svenska samhällsskickets natur och städernas allmänna ställning i samhället. Med de genomgripande förändringar, som härutinnan försiggått, har emellertid också läget för städerna så småningom blivit ett annat. När samhället icke längre vilar på de förr härskande ståndsidéerna, den principiella skillnaden i privaträttsligt hänseende mellan stadsrätt och landsrätt upphört och den städerna tillerkända monopolställningen på stadsmannanäringarnas område upphävts, hava grunderna för denna städernas särställning fallit bort. Detta framträder också däri, att på landsbygden talrika samhällen uppstått,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=