filippo valguarnera när Silvio Berlusconis inflytande var som störst. Berlusconi blev inblandad i flera rättegångar för misstänkta olagliga verksamheter under sin karriär som mediamogul, såsom exempelvis korruption av ett vittne och av en domare samt skattebrott. Berlusconi gjorde oblyga försök att använda sitt politiska inflytande som ledare för landets då största parti, Forza Italia (som han själv hade grundat), för att sätta käppar i hjulen för utredningarna och rättegångarna. Detta utgjorde ett närmast idealisk stresstest för domarnas och åklagarnas oavhängighet. En detaljerad analys av tjugo år av ”berlusconism” låter sig inte göras inom ramen för en artikel (och kanske inte ens inom ramen för en bok). Vi kan här nöja oss med att påpeka ett intressant faktum: Berlusconis strategi gick huvudsakligen ut på att skapa olika typer av processuella chikaner eller ändra den materiella rätten i den materiella rätten snarare än att på ett direkt sätt försöka styra åklagarnas och domarnas verksamhet. Lagstiftningen användes exempelvis för att avskaffa vissa skattebrott såsom förfalskning av ett företags årsredovisning, för att försvåra bevisupptagningar vid utländska domstolar, för att tillåta suspendering av rättegångar mot en sittande stats- och regeringschef med mera. Det råder ingen tvekan om att dessa ”reformer” (som går under den kollektiva benämningen ”leggi ad personam”, det vill säga lagar till en särskild individs fördel) utgör ett sorg- ligt kapitel i den italienska rättsordningens historia. Det är också helt uppenbart att dessa lagändringar underminerade rättssäkerheten och allmänhetens tillit till staten i en ovanligt hög grad. Något försök att använda fascismens gamla strategier och låta regeringen styra över domare och åklagare gjordes dock aldrig, i första hand därför att ett sådant försök var dömt att misslyckas. Lösningarna som implementerades i den republikanska grundlagen för att förhindra tre av de fyra strategierna som Calamandrei uppmärksammade år 1921 verkar ha fyllt sin funktion. Mer oroväckande är åklagarnas och domarnas interna oavhängighet. År 2019 avslutade åklagarmyndigheten i Perugia en utredning som involverade toppnamn inomANMochCSM. Utredningen omfattade bland annat telefonavlyssningar som sträckte sig två år bakåt i tiden. Dessa visade att en före detta ordförande för ANMoch senare ledamot i CSM, 285
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=