nec spe nec metu – domarnas och åklagarnas oavhängighet och genom att införa skyldigheten att påbörja förundersökningen. Den Den tredje strategin bemöts genom att låta CSM, och inte längre regeringen, ansvara för befordringar och omplaceringar. Den fjärde strategin avvärjs genom att förbjuda inrättningen av specialdomstolar. Den enda bland Calamandreis kritiska anmärkningar som inte motsvaras av en lösning i den republikanska grundlagen är missbruket av amnesti- och benådningsinstituten. Dessa har använts relativt flitigt under republikens historia. Detta gäller i synnerhet om begreppet vidgas till att omfatta även skatteamnestier och amnestier kopplade till olika administrativa oegentligheter (som exempelvis brott mot byggnadslagstiftningen), som har använts regelbundet för att fylla på statskassan (på bekostnad av skattesystemets trovärdighet). Beskrivningen av de olika förslagen och möjliga löningar som febrilt debatterades i den konstitutionella församlingen skulle kunna göras lång. Mycket skulle exempelvis kunna sägas om valet mellan ett system med både ordinarie och förvaltningsdomstolar (vilket blev det slutliga valet) och ett system med enbart ordinarie domstolar som även beslutar om förvaltningsbesvär. I detta sammanhang räcker det att påpeka att den republikanska grundlagen etablerade en (åtminstone på det formella planet) skarp separation (säkerligen bland de skarpaste i västvärlden) mellan å ena sidan den politiska makten och å andra sidan domare och åklagare. ”Ingen plan överlever kontakten med fienden” lyder ett välkänt citat av Helmuth von Moltke. En liknande tanke gäller även för den institutionella planeringen. En författning, i synnerhet en författning som har gått in i sitt åttonde decennium, bör därför utvärderas med hänsyn till dess faktiska förmåga att ta vara på de värden och tjäna de intressen som konstitutionen betonar. Vi bör därför diskutera huruvida den italienska konstitutionen har lyckats bevara domares och åklagares oavhängighet. Implicit i frågan ligger en bredare bedömning om förhållandena i Italien mellan den politiska sfären och den dömande makten. 282 Grundlagens skydd i praktiken
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=