filippo valguarnera Statuto Albertino innehöll även en klassiskt liberal rättighetskatalog som bland annat skyddade rörelsefriheten, äganderätten och tryckfriheten.6 Som Calamandrei påstod i sitt tal, innebar den statsrättsliga undervisningen vid italienska juridiska fakulteter att studenterna marinerades i övertygelsen om att landets författning grundades på en klassiskt liberal maktdelningslära. Denna omfattade, enligt den föreställning som förfäktades av landets statsrättsprofessorer, ett skydd för domarnas och åklagarnas oavhängighet. Denna syn kunde dock inte fullt ut förankras i grundlagstexten. För det första beskrevs inte domstolarna som en statsmakt med samma konstitutionella dignitet som regering och lagstiftare. Art. 68 fastställde att ”rättvisan emanerar från kungen och skipas i hans namn av domare som kungen utnämner”. För det andra, visade sig skyddet för domarnas oavhängighet vara allt annat än starkt. Den bestod av två delar. Enligt art. 69 kunde inte domarna avsättas efter tre års tjänstgöring. De kunde dock förflyttas till en annan domstol och en annan ort. Art. 71 fastställde istället parternas rätt att dömas av sin ”giudice naturale”, det vill säga den domare som förutbestämts genom lagstiftning. Principen innebar att extraordinära domstolar och nämnder inte fick inrättas. I ljuset av det arma skydd som författningen erbjöd domarnas oavhängighet från politiskt inflytande, är det enkelt att förstå Calamandreis frustration. Om juriststudenterna skrev Calamandrei: 6 Artikel 24–32. 275 Den blinda tron på de axiom som de lärt i skolan kommer dock inte att vara en längre stund. När dessa nybörjare, enbart rustade med sina naiva teorier, (…) kommer att läsa i tidningarna om dagliga fördömanden av regeringens påverkan i rättsskipningen, när de kommer att höra oppositionspartierna beklaga att rättsväsendet, som det idag är organiserat, enbart kan vara ett fogligt verktyg i händerna på den härskande samhällsklassen, kommer de att fråga sig om domarnas oavhängighet i vår författning inte är en ren illusion skapad av rättsteoretiker som inte vet något om världen, snarare än en konkret verklighet. Om dessutom domarnas och åklagarna egen röst kommer att höja sig över alla dessa anklagelser – för partiska för att kunna okritiskt accepteras Maktens fyra strategier
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=