adamcroon riskt sett viktiga del i bevarandet av städernas självständighet i både rättskipning och förvaltning framhölls dock av Herlitz: Det förtjänar vidare att tilläggas att domstolens dubbla identitet i institutionellt hänseende avspeglade sig i det faktum att rådhusrätten, i rollen som domstol i civil- och kriminalmål, styrdes av regler i rättegångsbalken, det vill säga av den allmänna lagen.18 I sådana mål gjorde sig således statens rättsliga anspråk gällande. Städernas plikt att bekosta såväl sin rättskipning som sin förvaltning ledde till en konkurrens om både finansiella resurser och personal. När domarna i de mindre städerna, i brist på dömande uppgifter, tvingades att i stället ombesörja stadens förvaltning, ledde detta dessutom till att de fick mindre förkovran i domaryrket. Kvalitén i dömandet blev därmed lidande på grund av domarnas bristande personliga erfarenhet: Utredarna ansåg det därför av flera skäl olämpligt att behålla den rådande ordningen och påpekade att ”[å]tskiljandet af domareverksamhet och förvaltningsbestyr […] i våra dagar [är] ansedt såsom ett önskningsmål, men detta åtskiljande är under nuvarande förhållanden möjligt allenast i de större städerna, der domarekallet helt och hållet kräfver sin man.”21 Denna uppfattning kom att upprepas bland annat av Process17 SOU1923:6, s. 42. 18 SeÄRB, kapVI. 19 Nya Lagberedningen, del 1, s. 10. 20 Ibid. 21 Nya Lagberedningen, del 1, s. 10. 27 Domargöromålen äro stundom så ringa, att domarens både intresse och förmåga måste slappas i saknad af väckelse, öfning och tillfälle att samla erfarenhet.20 Att städernas domstolar bestodo innebar vidare att städerna bibehöllos vid sin stadsrätt. Åtskillnaden mellan stads- och landsrätt var före 1734 högst betydande. […] Det har redan anmärkts, hur nära administration och rättskipning sammanhängde. Att städernas domstolar bestodo innebar på samma gång att den administrativa självstyrelsen hölls vid makt. Utan dem hade denna självstyrelses bestånd varit oviss. Det fanns ej former för en självstyrelse av den omfattning, som tillkom städerna, tillämpliga i en stad utan rådstuvurätt. Den stad som berövades sin rådstuvurätt rycktes därmed ned i den väsentligt lägre grad av självstyrelse som tillkom landsbygden.17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=