RS 32

marie sandström Vilka slutsatser kan dras av rättsstatslärans historia? Först och främst framgår tydligt att den perfekta rättsstaten är en chimär. Varje rättsstatslära som har beskrivits i detta arbete, också Carl Schmitts, har sina särskilda förtjänster, men också sina uppenbara brister. Skälet till detta är att själva rättsstatsbegreppet är ambivalent. Redan begreppet rätt innefattar två, potentiellt motstridiga, betydelser: Begreppet kan antingen vara värderande – något är rätt i etisk eller moralisk mening – eller beskrivande. I den sistnämnda betydelsen är rätten inbegreppet av existerande rättsregler, oavsett deras moraliska karaktär. I denna dubbeltydighet ligger i själva verket roten till distinktionen materiella respektive formella rättsstatsföreställningar. Uttrycket stat – rättsstatens andra element – är inte mindre tvetydigt: Är statens signum auktoritet eller legitimitet? Rättsstatslärans historia präglas följaktligen av absoluta eller relativa motsatser. Den grundläggande motsättningen mellan den formella och den materiella rättsstaten sätts på sin spets i de motstridiga kraven på formell rättssäkerhet och materiell rättvisa i rättskipningen. Den materiella rättsstaten kan antingen ge uttryck för otyglad populism eller omotiverad elitism. Minimalstaten, i vilken statens ingrepp inskränker sig till skyddet av individens autonomi, står i uppenbar konflikt med socialstatens idé.106 På motsvarande sätt står upplysningens lagstat i konflikt med, å ena sidan, polisstaten och, å andra sidan, romantikens jurist- eller juridikstat. Alla dessa intressen är uppenbarligen relevanta – under krig, pandemier eller andra undantagstillstånd kan till och med polisstaten visa sig vara en överlägsen statsform – samtidigt som de i sin rena och konsekventa form är uppenbart oförenliga. Rättsstatsföreställningarnas koppling till tid och rum framgår också klart av rättsstatslärans historiska utveckling. I motsats till Carl Schmitt och Gustav Radbruch, som var och en ansåg sig vara riddare för det absolut goda, var Friedrich Julius Stahl väl medveten om rättsstatsbegreppets historiska och moraliska relativitet. Statens konstitutionella ordning sak106 Denna konflikt kommer till ett explicit uttryck i distinktionen mellan klassiska friheter och sociala rättigheter. 269 Rättsstaten – den eviga kompromissen

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=