marie sandström Historiska skolan dialektiken mellan regel och fall, genom vilken också de omtvistade fallen kan lösas med en hög grad av likformighet och förutsebarhet. Rågången mellan politisk maktutövning och statens administration innebär således en ömsesidig självbegränsning: Å ena sidan måste lagstiftaren respektera kravet på generalitet i normgivningen, för att inte inkräkta på de rättstillämpande organens autonomi; å andra sidan måste rättstillämpare i domstolar och myndigheter följa den juridiska metoden i sitt dömande och beslutsfattande. Det sistnämnda kravet innebär dels att rättstillämparen inte riskerar att hamna i konflikt med den politiska makten, dels att rättstillämpningen också i omtvistade fall, där ingen färdig lösning finns i den gällande rätten, kan upprätthålla en hög grad av formell rättssäkerhet. I en sådan formell rätts-, eller snarare jurist- eller juridikstat, som Stahl förordade, verkar statens administration, dess domarkår och ämbetsmän, såsom ett skydd för den enskilde medborgaren och minoriteter: Det är i sammanhanget värt att notera att Stahl, trots att han beskriver domstolsväsendet såsom en ”opartisk makt” mellan makt och individ, inte förespråkade maktdelning. Tvärtom framhöll han att rättstillämpning i enlighet med den juridiska metoden ytterst vilar på den enda och odelbara makt på vilken staten vilar, ty den offentliga rättstillämpningens fall zugleich eine Regel, wodurch er bestimmt wird, und in der Leichtigkeit, womit sie so vom allgemeinen zum besondern und vom besondern zum allgemeinen übergehen, ist ihre Meisterschaft unverkennbar“. 101 A a., s. 171 f. Min översättning och kursivering. I original lyder texten som följer: ”Das Gericht hat deshalb seine eigentliche Stelle blos in Gebiete der Rechtspflege. – Als Akt der Gerechtigkeit kann das Gericht nur durch die unwandelbare Regel des Gesetzes bestimmt seyn, nicht durch freye persönliche Herrschaft, und bedarf, da sie gegen die persönliche Berechtigung gerichtet ist, einer unpartheiischen Macht zwischen dieser und der Staatsgewalt. Deshalb muss es unabhängig von Souverän geübt werden von Organen, die blos auf die richtige Anwendung des Gesetzes verpflichtet sind”. 267 Domstolen har därför sin egentliga plats i rättskipningen. I sin egenskap av rättviseprocess kan domstolen endast ledas av fixerade lagregler, inte en fri, personlig härskarvilja, och kräver, då den avser personliga rättigheter, enopartisk makt mellan denna process och statsmakten. Av detta skäl måste denna verksamhet utövas, oavhängigt av suveränen, av organ som endast är förpliktade att korrekt tillämpa rätten.101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=